Jorden är platt! I alla fall var den det sist jag kollade ut från stugfönstret. Precis det argumentet möttes UFO-experten och DN-journalisten Clas Svahn av när han på 1980-talet besökte dåvarande ordföranden i ”Flat Earth Society”, Charles K. Johnson, (Källa: Svahns DN-blogg). I Nevada, där Johnson och hans australiska fru bodde, så bredde öknen ut sig platt åt alla håll. Hon menade också att hon för sin del aldrig gått upp och ner.

I vår tid behöver det inte ytterligare bevisas att jorden är rund. Men tankeexperimentet är i sig intressant. Var tar den synliga världen slut? Den logiska frågan blir då: Vad finns bakom ”slutet”?

Som barn rådbråkade jag och min yngre bror denna vetenskapsfilosofiska fråga och kom fram till att efter universums slut måste det finnas en tegelvägg. Ganska nöjaktigt svar, tills någon av oss kom på att fråga vad som kunde finnas efter tegelväggen? Glödande lava! Och efter det, en till tegelvägg, kom vi överens om. I samma forskande anda började vi undersöka livets uppkomst på jorden. Urhavets soppa av vatten i kombination med salter och åskblixtar försökte vi återskapa i form av att röra ihop havregryn med vatten, enligt principen man tager vad man haver.

Kärlet för denna alkemiska process behövde vara litet, så att man kunde övervaka processen noggrant. En mini-kastrull från leksaksköket, någon matsked havregryn, LITE vatten, omrörning, en meta-tablett i antändning, och så ingrediens X: besvärjelsen. Vi rörde och rörde och rabblade alla gamla rim vi kunde, under stark Strindbergsk koncentration. Utifrån vårt tänkande var experimentet oklanderligt vetenskapligt. Frånvaron av direkta resultat indikerade inte nödvändigtvis att vi hade fel, utan möjligen endast att vi inte ställt upp parametrarna korrekt.

Västerländsk vetenskapshistoria har ju sina rötter i antiken, men inte förrän på medeltiden skildes tro och vetenskap åt, med höga insatser för Galileo Galilei som så när undgick att brännas på bål för kätteri. Vetenskapens världsbild har segrat över trons, även om någon av den senare kategorin hävdar att det finns en, flera eller väldigt många gudar bortom den där tegelväggen min bror och jag postulerade.

Men för den som väljer att inte tro på vetenskapen, eller ha skygglappar på sig och bara se den egna händelsehorisonten, finns inga påföljder som väntar, så länge trosföreställningarna och praktikerna håller sig inom lagen. På det sättet står sig vetenskapen alltid slätt mot tro, eftersom sakargument inte biter på vare sig konspirationsteoretiker eller de som tror att människan skapades för 6 000 år sedan.

Något resultat fick vi barn fram i alla fall. I den lilla, lilla kastrullen låg en liten, liten portion havregrynsgröt.