Tina Persson och väninnan Agnetha Ersson sitter runt Tinas köksbord i hennes hyrestvåa i Luleå. Vi ska tala om relationer och deras upplevelse av kärlek och singellivet. Tina blev kysst för första gången när hon var 33 år gammal. Hon var alltså en vuxen oskuld vid trettio plus och den första man hon hade samliv med var hennes första riktiga besvarade kärlek. Tina berättar det utan omsvep och gör stora armgester.

-  Åh, det låter romantiskt, kommentera Agnetha Ersson Tinas historia.

-  Romantiskt, replikerar Tina med spelad irritation och höjer skämtsamt armarna mot Agnetha samtidigt som hon skrattar högt.

-  Förstår du hur jobbigt det var? Det var inte alls kul. Hemskt egentligen.

Tina försöker kortfattat förklara varför det tog tid för henne att inleda en nära relation med en man.

-  Jag kommer från en frikyrklig bakgrund och då kändes det naturligt att vänta tills giftemål, och jag ville inte bara ge min oskuld till vem som helst. Men åren bara gick och gick. Det blev skitjobbigt.

Tina är idag är livsglad kvinna som tar för sig av livet. Men så har det inte alltid varit. Innan hon aktivt började arbeta med sin personliga utveckling för över tio år sedan var hon blyg, tillbakadragen, rädd för att ta plats och hämmad av sin uppväxtmiljö. Hennes sargade självbild gjorde det svårare i samspelet med andra människor. En del i processen att växa som människa var att söka kontakter på internet och en chattkontakt blev extra viktig för Tina. Det var en man från Boden som hade fångat hennes intresse. Året var då 2006 och då 37-åriga Tina bodde i Tranås. När romansen var ett faktum med Bodenmannan flyttade hon upp 120 mil för att starta upp en ny vardag. Tidigare önskemål om äktenskap för att dela bostad ihop lade hon på hyllan och hon blev sambo för första gången i sitt liv.

Tina lärde sig att trivas i kylan och uppskattade norrbotten. Hon tyckte om att vara någons flickvän och stärktes ytterligare som människa. Men efter tre och ett halvt år valde Tina ändå att bryta upp från förhållandet. Kärleken hade övergått till vänskap och hon ville mer med sitt liv. Ensamheten skrämde henne inte alls, hon var van vid att stå på egna stadiga ben. Dock har Tina fortfarande en god relation med sin ex-sambo och hon kan ringa honom ifall hon behöver hjälp.

-  Som inflyttad tar det tid att bygga upp sitt kontaktnät, så han får ställa upp. Och han har fortfarande en stor plats i hjärtat.

Efter den avslutande samborelationen har hon inte haft något längre förhållande. Att hitta någon att dela sitt liv med är inte helt lätt. Tina trivs inte på krogen och visar med sitt kroppsspråk hur hon i krogmiljö krymper ihop och blir till en stel, tigande mänsklig pinne.

-  Jag vet inte hur det fungerar. Tyvärr.

Tinas katt Rissan sveper runt fötterna . Rissan har blivit Tinas familj och efter en arbetsdag ropar Tina "Rissan" på värmländska när hon kommer hem från jobbet som kontorist i Boden eller efter någon aktivitet i samband med hennes egna företag som hon driver parallellt.

Kärleken letar hon i mångt i det vardagliga livet och mycket på nätet. Och hon är övertygad om att kärleken kommer.

-  Kanske måste han skilja sig först, innan han hittar mig, säger hon och ler stort.

När hon dejar är Tina ofta den som vill samtala ordenligt på en gång. Hon är frågvis och vill veta det mesta. För henne är ärlighet och öppenhet viktigt och hon vill inte gå in i ett förhållande där man försöker tiga ihjäl problem.

-  Jag har varit med om det när jag växte upp och aldrig mer igen. Upp med allt på bordet bara.

Hon drömmer om hus, äktenskap och att kanske få bli bonusmamma. Egna barn är det för sent för och hon har egentligen aldrig haft den längtan.

-  Kanske har jag haft för fullt upp med att jobba med mig själv? Varit rädd för att föra över mina egna rädslor på någon annan.

I väntan på relationen lever hon ett bra liv. Fördelarna med att vara singel är många. Hon styr över sin egen fritid helt och lever självständigt.

-  Man måste ta hand om sig själv och odla sin tacksamhet. För om man inte tycker om sig själv, vem ska då kunna göra det?