Stora tomma blickar och botoxpumpade läppar. De stora målningarna har så kraftfulla färger att de nästan slår ihjäl de porträtterade. Intrycket är att samma målning återkommer, gång på gång.


Det möter besökaren hos Bodens konstgille, som gett utrymme för konstnären Siw Markström från grannstaden Luleå. Hon har ett 20-tal separatutställningar bakom sig och finns representerad i två kommuner och två landsting.


Men allt är inte, gudskelov, storögt, skrikfärgat och botospumpat. Markström målar också landskap och det gör hon så mycket bättre. Där ropar hon inte så högt med pensel och färger och lyckas fånga stämningar och ge utrymme för betraktarens känslor.

Artikelbild

| Jag kysste en groda och fick en prins, blandteknik.


Landskapen är inte hämtade runt den egna stugknuten, eller så kanske Siw Markström har sin stuga på Gotland eller i skånska Österlen. Det är från dessa nejder Siw Markström har hämtat motiven till sina starkaste målningar.


Anmälaren fastnar för oljorna Gotlandskväll och Österlen. I den första låter hon en dramatisk himmel, fylld av aggressivt oväder, dominera. I Österlen bjuds också på dramatisk himmel, men ett fantasifullt landskap får huvudrollen. Visst är det Österlens speciella landskap hon lyckats fånga och fantasifullt uttrycka, inte bara avbilda.


Det är landskapsmålningarna som bär upp utställningen med Siw Markströms bilder. Tyvärr får porträtten med de stora, tomma ögonen dominera, men de berör inte och känns mera som en utfyllnad.