â Det blir lĂ„nga dagar och man blir trött i kroppen. Men det Ă€r sĂ„ vĂ€rt det. Att kunna hjĂ€lpa nĂ„gon som kanske varit pĂ„ flykt i 30 dagar och ge dem ett vĂ€lkomnande...det kĂ€nns viktigt för mig, sĂ€ger Alma Hedmark, som har varit igĂ„ng fyra, fem dagar i veckan sedan strömmen av flyktingar hastigt ökade i början av september.
Gruppen av frivilliga heter "Vi som tar emot flyktingar i Norrbotten".
â Det var min förra kyrkledare Inger Asplund som lade till mig pĂ„ Facebook. Hon tĂ€nkte att det var en typisk "Almagrej". Sedan dess har jag varit hĂ€r i stort sett all ledig tid.
Alma gÄr pÄ estetprogrammet pÄ gymnasiet, teater spets, och trÀnar dessutom konstÄkning. PÄ tisdagen slutade hon skolan klockan elva. Kvart över elva var hon vid jÀrnvÀgsstationen.
â Ibland har jag inte varit hemma förrĂ€n vid 20-tiden. I dag Ă€r jag kanske hemma efter klockan 18. LĂ€sa lĂ€xor försöker jag hinna med pĂ„ bussen (skratt).
KlÀder som skÀnkts Àr upplagda pÄ borden bakom stationen. HÀr finns ocksÄ ryggsÀckar, shampoo och tandborstar exempelvis. Matpaketen ligger fÀrdiga med mackor, ost, frukt och en kaka.
â Först fick vi hitta sponsorer sjĂ€lva för att göra paket men nu har kommunen tagit över. Det Ă€r skönt. Det finns ocksĂ„ svischnummer sĂ„ folk kan skĂ€nka pengar.
Tidigare har det kommit tvÄ tÄg pÄ förmiddagen med flyktingar, men den hÀr veckan Àr ett av tÄgen instÀllda. Det innebÀr att trycket lÀttat nÄgot.
â I början var det bara runt 100 per dag. Men sedan steg det jĂ€ttemycket, till 800â1000. Nu Ă€r det 300-400 per dag, sĂ€ger Alma Hedmark.
Den hÀr tisdagen Àr det 319 flyktingar pÄ tÄget frÄn Göteborg och Stockholm som kliver av strax före klockan 12.
NÀstan alla ska vidare till Finland. Bussar som ska ta dem till Haparanda vÀntar pÄ parkeringen.
â Ibland har jag varit "Dagens boss". DĂ„ hĂ„ller man koll pĂ„ lĂ€get. HjĂ€lper nya volontĂ€rer, delar ut uppgifter, kollar sĂ„ att det finns tolkar, sjukvĂ„rdare, mat och klĂ€der pĂ„ plats, sĂ€ger Alma Hedmark.
Totalt finns ett 20-tal frivilliga pÄ stationen som tar emot flyktingarna.
â MĂ„nga tror att det Ă€r jobbigt. Att man fĂ„r se en massa hemska livsöden och gĂ„r hĂ€rifrĂ„n tung i kroppen. Men jag Ă€r alltid glad nĂ€r jag Ă„ker hĂ€rifrĂ„n. Det Ă€r sĂ„ enkelt, att ge en macka, en mössa eller ett leende. SĂ„nt kan alla göra, sĂ€ger Alma Hedmark.