För två veckor sedan publicerade vi ett par artiklar om en mc-förare som filmade sin egen vansinnesfärd och sedan la ut filmen på nätet.

En välläst och välkommenterad artikel som vållade en del debatt. Att det var relevant att skriva tycker de flesta - men exakt vad skulle vi skriva?

Det var faktiskt ett knepigare beslut än vad många kanske tror.

För så här är det: Fortkörare har alltid funnit och kommer alltid att finnas. De senaste åren har detta fenomen blossat upp att också filma sina tilltag och sedan sprida detta till andra, likasinnade. Det har möjliggjorts tack vare ny, billig och tillgänglig teknik. I dag kan nästan vem som helst med en vettig telefon fixa en helt ok filmproduktion av nästan vad som helst.

Att polisen i många stycken står maktlösa inför dessa fartdårar är inget nytt heller, men när allt filmas och blir tillgängligt för alla via internet blir det så uppenbart, så tydligt. Att med solen i ögonen köra mellan Luleå och Boden i farter uppåt 300 kilometer i timmen och sedan för tidningen erkänna att "jag såg nästan ingenting och chansade" håller nog de flesta med om att är rätt korkat egentligen. Minsta lilla misstag, minsta oförutsedda händelse kan kosta föraren livet och få konsekvenser för andra helt oskyldiga medmänniskor och medtrafikanter.

Att lyfta fram detta fenomen för vår läsekrets, att göra frågeställningen tydlig, att skapa debatt och väcka opinion - att föra upp ämnet på den så kallade dagordningen - är en tidnings förbaskade plikt.

Därför var det självklart att publicera.

Men hur? För vad vill denna mc-förare och andra likasinnade? De söker kickar, utgår jag från. Och om man samtidigt filmar och sprider det till andra visar man att man också går igång på den uppmärksamhet man får. Att bli sedd och omtalad måste alltså vara en del av denna kick.

Hur mycket ska vi som nyhetsförmedlare då hjälpa denna mc-förare med detta?

Vi glorifierade inte. Vi skrev i mina ögon välbalanserat och lät alla inblandade komma till tals. Artikelkommentarerna på nsd.se blandar högt och lågt och skapar tillsammans en vad jag tror ganska bra bild av hur folk i allmänhet resonerar.

Men själva filmen, som finns på Youtube - där har intresset formligen exploderat. På de första 1,5 månaderna - innan vi skrev - hade runt 5 000 visningar av vansinnesfärden registrerats. På en vecka - efter att vi skrev - har siffran rusat upp över 90 000 visningar.

Utan att förhäva NSD:s betydelse tror jag nog att vår publicering fått många att söka upp filmen och sedan sprida den till andra. Och därigenom har vi hjälpt denna mc-förare med sin "kick". I värsta fall kanske någon indirekt inspireras att göra om samma tilltag. Blir det så är det givetvis riktigt illa.

Det är den typen av avväganden som är svåra och som en ansvarig utgivare har att göra. Vi ska skriva om det som är sant, relevant och intressant. Men vilka hänsyn ska vi ta? Skulle vi avstå från att skriva om allt som är olagligt, oetiskt eller omoraliskt skulle vår journalistik tappa sin relevans.

Det vore inte bra vare sig för oss eller för er läsare.

Därför måste vi hela tiden skildra verkligheten, hur den än ser ut.

Trevlig helg!