Arvo Tolkki blev 1996 nedslagen på Storgatan i Luleå under tjänsteutövning. Han fick nackskador och var inlagd på smärtkliniken i Boden och dåvarande rehabiliteringshemmet i Sandträsk.

När han återvände till arbetet hade han blivit fråntagen sin tjänst som kvarterspolis i Gammelstad.

- I stället fick jag under ett flertal år gå och drälla utan riktiga arbetsuppgifter. Sedan placerade man mig som ensam polis i Råneå trots de skador jag hade.

Ingen har brytt sig
Enligt Arvo Tolkki var det över huvud taget ingen i polisledningen som brydde sig om att han hade blivit skadad i tjänsten.

- De förstod inte ens att anmäla skadan till Försäkringskassan utan jag fick själv ta den kontakten. Så har det sedan fortsatt, att ingen brytt sig. När jag påtalade missförhållandena fick jag inget gehör. Då gick jag ut i medierna och berättade om den usla psykosociala arbetsmiljön och att man inte tar hand om varken personal eller brottsoffer.

Tolkki berättar om mängder av kränkningar som han råkat ut för.

- När jag till exempel 2011 sökte tjänstledigt utan lön med motiveringen "för att orka vidare" så sade min chef "du måste väl förstå att arbetsgivaren inte har någon lust att satsa på dig längre". Inför mina kollegor orerade han om min sjukdom och jämförde mig med en 100-meterslöpare som brutit benet och som idrottsföreningen därför inte vill satsa på längre.

Sade upp sig
Tack vare hjälp av huvudskyddsombudet Jan Johansson fick Tolkki sin ledighet. I år ansökte han återigen om tjänstledighet utan lön men nekades med motiveringen "då formell grund saknas".

- För en hög befattningshavare gick det däremot bra att få tre års tjänstledighet alldeles nyligen.

Efter beskedet att han inte skulle få vara ledig sade Arvo Tolkki i fredags upp sig på egen begäran från den 1 november i år. Han är sedan i somras inspektör vid eko- och miljöroteln i Luleå.

- Jag ska rehabilitera mig själv tills jag om två år kan gå i förtida pension, säger han.

Beklagar kollegor
Arvo Tolkki beklagar alla sina kollegor som blir kvar i en myndighet som han anser sätter munkavle på medarbetarna och erbjuder en usel psykosocial arbetsmiljö.

- Jag vill att de ska få en dräglig arbetsmiljö och att de ska tas om hand om de skadas i tjänsten. Så många lider i det tysta av rädsla för repressalier, säger han.