– Det är kul att attityden till graffiti är så bra i kommunen. Det betyder mycket för staden. Nu hoppas jag på ännu fler ytor som är tillåtna för graffiti, säger Luleåbon Anton Backe, 21.

Själv var han egentligen överkvalificerad för kursen.

– Jag tyckte det mest var en kul grej och gick hit för att lyssna och se andra måla. Jag försörjer mig som konstnär nu och det är helt tack vare graffitin, säger han.

Artikelbild

| HYLLNING. Tobias Barenthin Lindblad hyllade Luleå kommuns inställning till graffitin. Stefanie Burbano är en av kursdeltagarna.

Kursen leds av stockholmaren Tobias Barenthin Lindblad, tidigare graffitikonstnär som numera driver för Dokument Press, ett förlag med inriktning mot gatukonst och de urbana uttrycken.

Under kursens första del berättade han bland annat om graffitins ursprung, dess sociala betydelse och varför den offentliga platsen är så viktig.

– Staden som begrepp blir viktigare och viktigare. Städer måste därför också vara kulturellt attraktiva. Det är också ett sätt att få ungdomarna delaktiga i sin stad. En slags direktdemokrati, säger Tobias Barenthin Lindblad.

Den här helgen fick de tolv deltagarna först skissa sin målning på papper, och sedan gå ut i verkligheten, som i det här fallet var en gång- och cykeltunnel i Mjölkuddsrondellen.

Artikelbild

| BÖRJAN. Johanna Söderlund var en av deltagarna i graffitikursen.

– Det är häftigt att se. Det händer något när man målar stort.

Tobias Barenthin Lindblad hyllar Luleå kommun, som ställde tunneln till förfogande.

Artikelbild

| TILL FÖRFOGANDE. Stefanie Burbano och de övriga kurs­deltagarna fick hålla till under Mjölkuddsrondellen.

– De fixade den på en gång. Helt fantastiskt. Och en bra signal till ungdomarna. Det här visar ju att det går att få göra grejer om man hör av sig till kommunen. I Stockholm har man haft nolltolerans i 20 år. Det är ju bara titta på stan så ser man att det inte fungerat. Där finns ingen dialog heller.

Du är inte rädd att du skapar "klottermonster" nu?

Artikelbild

| KREATIVT. Anton Backe tackar graffitin för att han nu kan försörja sig som konstnär.

– Nej. Det är samma sak som att köra bil. Det handlar om ta eget ansvar. Bästa sättet för det är att få förtroende. Känner man att "Shit, någon lyssnar på mig", då vill man bjuda tillbaka.

Något Anton Backe skriver under på.

Artikelbild

| SKYDD. Nikita Grigoriev använder skydd för munnen när han sprejar.

– I Stockholm tror man att graffiti är inkörsporten till kriminalitet och droger. Det är inte sant. Graffiti är inkörsporten till konstnärskap och andra kreativa yrken, säger han.

Kursen ordnades av Galleri Systers ungdomsdel Galleri Lillasyster, med stöd av Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningar.