Det är den sista januarikvällen för i år. Månen lyser stark nedanför Hälsans hus i Luleå, inifrån huset syns gult ljus och motionerande människor. Granne med den byggnaden finns en liten port som leder ned till en källarkorridor. I den huserar sedan 15 december i fjol Natthärbärget i Luleå.

– Det är otroligt härligt att vara igång. Ett antal personer jobbade under en lägre tid med att få starta upp det här härbärget, berättar verksamhetsansvariga Anna-Sol Renberg.

Hon är diakon i grunden och har mött många former av människor i nöd. När hon kom in i gruppen som började fundera på att starta upp härbärget var det redan kall höst 2017. Kommunen hade gått ut och försökt få någon att driva härbärget men ingen aktör hade nappat på idén. Och Luleå kommun hade bestämt sig, de skulle inte vara arbetsgivare för det hela.

Artikelbild

| Iordningställande. Veronica Blomberg gör i ordning rummen för natten. ”Vi är två anställda per natt som jobbar 19:30 till halv åtta på morgonen. De som sover här får komma in från och med åtta på kvällen och går ut 06:30”.

– Så när vi på allvar började undersöka möjligheten att driva härbärget hade vi startat upp en kontakt med ATK, Alla tiders kompetens, som finns i Örnsköldsvik. De gick in som arbetsgivare och vi kunde rekrytera sex personer plus mig som verksamhetschef.

Luleå kommun stödjer verksamheten fram till sista april i år. För det har den ideella föreningen Natthärbärget i Luleå, som är såväl religiöst- som politiskt obunden, fått två miljoner.

– Det räcker precis till våra löner, larm och försäkringar. Allt annat har vi fått ragga ihop från vänligt folk runt om i Luleå.

Bara två veckor innan starten i mitten av december var lokalerna på Repslagargatan totalt tomma. Sedan började en insamling av rang.

Artikelbild

| Måltid. Natthärbärget står för kvällsfika och frukost. Här bygger Lia Manbachi och Aurel Ungureanu, ett gift par från Rumänien som söker skydd i härbärget över natten, ut kvällsfikat med lite nudlar de köpt för fem kronor burken.

– Vi har fått allt, verkligen allt till skänks. Sängar, koppar, kaffebryggare, mikro, allt. Det enda vi köpt in är madrasskydd till de tio sängarna och ett dammsugarmunstycke, berättar Anna-Sol när hon visar runt i onsdagskvällen strax efter 19.

Halv åtta anländer de två som ska jobba natten, Veronica Blomberg och Karl-Erik Larsson. De kör igång med fix av sängar som får rena sängkläder, dammsugning av golv och iordningställande av det kvällsfika som möter de som kommer till härberget klockan åtta när de öppnar portarna.

Artikelbild

| Sju av tio. Det är insläpp till klockan 22 och innan NSD gick vid 21 hade sju av tio platser blivit tagna. Vid whiteboardtavlan lär Falcaro Gladior den anställda Veronica Blomberg ett par ord på hans modersmål rumänska.

”Ding dong” skriker dörrklockan och låter mer som en borr än ett alarm.

– Den kan man inte missa, säger Veronica och går mot dörren tillsammans med Karl-Erik.

Artikelbild

| Vägen in. Här, mitt emot Hälsans hus, är ingången sedd från korridoren inne i härbärget.

Undertecknad och Anna-Sol Renberg styr då in på kontoret och stänger dörren. De två anställda ska kolla läget med dem som kommer, om de vill vara med på bild i tidningen och om de kan berätta något om sin situation.

De tas in en och en. Det hörs såväl välkomnande skratt och konversationer på allt från svenska, engelska och rumänska. Karl-Erik kommer in på kontoret med de ytterkläder den som anlänt hade på sig.

Artikelbild

| Källarlokal. Härbärget består av kök, samlingsrum, dusch, toaletter och fem tvåbäddsrum. ”Vi skulle gärna sätta in våningssängar så att vi kunde dubbla antalet sängplatser till 20, men det tillåter tyvärr inte den ventialation som är här nu” berättar natthärbärgets verksamhetschef Anna-Sol Renberg.

– Vi tar alltid hand om dem. Vill de ta på sig och gå ut räknas det som hemgång och vi tar in någon annan om det finns kö.

Ofta räcker platserna inte till.

Artikelbild

| Virgil och Karl-Erik. Medmänsklig värme mellan besökare och personal syns tydligt i lokalerna. Som här mellan besökaren Virgil Popoi och en av de två som jobbar denna natt, Karl-Erik Larsason.

– Vi har tio sängar fördelade på fem rum. Men vi skulle få plats med två våningssängar i varje rum och då kunna ta emot tjugo istället för tio som det är idag. Men tyvärr tillåter inte den ventilation som är här i dag det, berättar Anna-Sol.

Det är en av de frågor de kommer ta upp med kommunen i den utvärderingen av verksamheten som de lämnar in efter sista april.

Artikelbild

– Vi hoppas så klart att det här testet som vi gör i vinter ska permanentas. Bäst vore med året runt-verksamhet, våningssängar som jag sa och möjlighet för de som kommer hit att tvätta kläder. Som det är nu har vi bara en tvättmaskin och den användas till att tvätta sängkläder och handdukar från natten innan.

Som person nummer tre kommer en person som Veronica och Karl-Erik tvekar att ta in. Han luktar mycket alkohol.

– Är de påverkade av något tillåts de inte komma in.

Nu visade det sig personen inte alls var påverkad, han hade däremot jackan full av tomburkar.

Första halvtimman de har öppet får de som har anmält sig hos socialtjänsten samma dag komma in. Efter det och fram till 22 släpps andra in.

– Ibland är hela listan full, ibland inte. Men ofta blir alla platser tagna innan kvällen är slut. Som minst har vi haft fyra gäster här.

Den kväll NSD är på besök kommer det två kvinnor och sex män till härberget. Alla rumäner. Karl-Erik jobbar med sin Google translate och använder teckenspråk.

– Det är ett väldigt speciellt jobb. Jag har jobbat med missbrukarvård i 40 år så jag har en del erfarenhet av likande arbeten som det här. Men jag är över sjuttio nu vet du och hoppar in som vikarie här då och då. Väldigt spännande. När jag började hade jag mest mött EU-emigranterna utanför Willys och Biltema. En av dem ropade Biltema! när han såg mig första gången här.

Att migranterna har tuffa liv tvekar de inte minsta sekund över. När härberget stänger halv åtta på morgon börjar deras långa dagar. Jag pratar med två av dem, på knagglig franska vilket är det språk förutom rumänska de hanterar hyfsat.

– Vi är gifta. Har sex barn där hemma, den äldste är 17 år. I mars åker vi hem till dem. Men att klara sig i Rumänien som det är nu går inte. Inga jobb, ingen skolgång, landet är korrupt. Vad ska vi göra, frågar sig mannen som heter Aurel Ungureanu.

Han delar en kopp med nudlar med sin fru, värmer lite korv i mikron och gör sig redo för dusch och sedan säng.

– Men även om de säger de är gifta får de inte dela rum. Vi har kvinnorum och mansrum, allt för säkerhets skull. Det kan ju komma de som hävdar de är par men så är läget ett helt annat maktförhållande och det finns risk för utnyttjande, säger Anna-Sol Renberg.

Just säkerheten är viktig. Hela idén med natthärbärget är ju att skänka trygg säkerhet.

– Ett samhälle måste kunna trygga människors hälsa och säkerhet, det är något som måste genomsyra alla instanser. När vi drog igång det här var vi många som var frustrerade över det inte fanns ett härbärge i Luleå. Det är ju en lika given del av ett samhälle som vård, skola och omsorg. Men när vi till slut förstod att kommunen inte skulle starta upp, och ingen annan heller, tog vi tag i det och det har varit en otroligt stark upplevelse.

Anna-Sol, föreningens styrelse och de sex anställda hoppas att verksamheten ska permanentas, men det är inget som är beslutat. Tillförordnad verksamhetschef på socialförvaltningen, Carin Johansson, säger så här om varför kommunen inte satsat på en permanent lösning året runt:

– Vi har utgått från hur man gör i övriga Sverige och där erbjuder de, om de över huvet taget har något härbärge i sin stad, tak över huvudet bara under de månader som man anser att nöden är värst.

Anser du att det behövs ett härbärge i Luleå även efter den 30 april i år?

– Vi jobbar med ”bostad först”, så att de som har en bostad ska få omsorg utifrån den. Nu har reglerna ändrats dessutom så att inte lika många vräks från sina boenden, men vi beslutade ge stöd för verksamheten den här perioden för de som på ett eller annat sätt blir utan bostad eller som bara är tillfälligt i kommunen. Vi kommer utvärdera det hela under maj månad och i juni kommer mest troligt beslut om hur vi gör framöver med verksamheten.