Röken på slagfältet har knappt hunnit lägga sig. Luleå Hockey förlorade bittert den sjunde avgörande kvartsfinalen mot Frölunda från Göteborg, ett drama som följdes av tusentals människor.
Hetare än så blir inte hockeyn och därför tycker jag att tidpunkten för ämnet är bra. Att ta upp det under sommaren hade känts lite fegt.
Många av er känner till min bakgrund, att jag i många år var sportkrönikör på NSD och dessutom är en stor hockeyälskare som numer unnar mig att supporta den klubb jag själv spelade i redan som sjuåring.
Därför känns det som om jag kan kan lyfta den här frågan utan att bli anklagad för att vara vare sig sporthatare eller kulturmupp.
För jag tycker nämligen att den är intressant.
Hur viktig är Luleå Hockey egentligen för Luleå? Och i så fall på vilket sätt?
Det pratas om PR-värde, starkt varumärke och jag har själv intervjuat en strateg som i princip bedömde Luleå Hockeys värde för Luleå till miljardbelopp. Men hur mäter man sånt? Är inte det mesta gissningar?
Ibland får man ju lätt intrycket av att staden Luleå i princip skulle gå under om den stolta hockeyföreningen skulle åka ur elitserien. Det märks inte minst inom politiken, som alltid sträckt ut en hjälpande hand när hockeylaget har bett om den.
Något som påverkat stämningen genom åren när det gäller andra satsningar i kommunen.
Jag minns till exempel när Kulturens hus skulle byggas. Då fick jag, i rollen som sportkrönikör, motta mängder av mejl från människor som tyckte att jag borde bekämpa detta, att pengarna i stället behövdes till Coop arena. För till skillnad från konserter och trams var ju hockeyn VIKTIG.
Min hållning då var att Luleå behövde både och. En stad behöver både elitidrott och bra kultur och just då var vi i ett skriande behov av kultur. En hållning jag fortfarande har.
Skulle jag i dag med revolvern mot pannan tvingas välja är jag inte alls säker på att jag skulle välja hockeyn.
Låt oss för ett ögonblick snegla på Umeå.
För inte så hemskt länge sedan hade björkarnas stad Sveriges bästa hockeylag med en hockeykultur som är minst lika stark som i Luleå.
Men klubben missköttes och rasade ihop fullständigt, till hockeyälskarnas stora sorg. Björklöven, som klubben heter, vissnade och har egentligen aldrig slagit ut sedan dess.
Det har däremot staden gjort.
Umeå blev 2014 vald till Europas kulturhuvudstad. En utnämning som baserade sig på ett myllrande kulturliv på gräsrotsnivå, med mängder av festivaler och ett vitalt teaterliv.
Lägg till en rad museer, några i världsklass. Många skulle nog också säga att Umeå, sett till sin storlek, är Sveriges bästa musikstad med popband i varenda gatuhörn. Där poppar det upp artister som slår igenom mest hela tiden.
Som lite bonus kan vi lägga till vågad och prisbelönt arkitektur som gjort staden fräck och modern.
Hur ser det ut i Luleå – bortom hockeyn?
Var är musikscenerna? Alla lokala band? Det pulserande kulturlivet på gräsrotsnivå?
Kan det rent av vara så att den 30-åriga framgångsvågen för Luleå Hockey inverkat negativt på stadens övriga utveckling? Jag vet inte om det är så, men jag ställer ändå frågan, fullt medveten om att den kan vara provocerande för många.
När jag i dag pratar med vänner i Umeå finns det absolut ingen som påstår att hockeyns haveri har skadat Umeå, mer än möjligtvis känslomässigt. För deras Björklövenhjärtan bultar fortfarande starkt och det är med avundsjuka de blickar norrut mot Skellefteå och Luleå.
Men de får trösta sig med ett glas champagne på nya Gotthards, en av världens tio coolaste hotellbarer enligt engelska The Guardian.
Luleå Hockey fyller många funktioner, självklart.
En av de viktigaste är att fungera som sammanhållande kraft och en identitetspunkt, inte minst för alla utflyttade norrbottningar i storstäderna. Många använder Luleås matcher till rena sammankomsterna där de längtar ”hem” och hyllar sitt ursprung.
Dessa personer skulle absolut gå miste om något stort och viktigt om Luleå Hockey skulle åka ur elitserien.
Men staden?
Den skulle bli annorlunda, men skulle nog klara sig alldeles utmärkt.