Det anser Anna Danell, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen.

– Jägarförbundet vill sänka förvaltningsmålet av stammen närmare miniminivå. Det löser bara problemet kortsiktigt. Efter ett par år finns det ännu färre björnar att fälla och resultatet blir att det blir ännu svårare att bevilja både licensjakt och skyddsjakt, säger Danell.

Läs mer: Så vill jägarna förändra björnjakten

Norrbottens Media berättade förra veckan om det yttrande om björnförvaltningen som jägarna skickat in till länsstyrelsen. Kraven löd bland annat att länet ska delas in i tre olika förvaltningsområden, och att tilldelningen i licensjakten ska vara minst 50 björnar varje år.

Förra året ställdes licensjakten in helt eftersom drygt 40 björnar fällts under skyddsjakt, nästan undantagslöst av samebyar i inlandet och Tornedalen. Jägarnas åsikt är att utvecklingen riskerar att dränera björnjaktkompetensen samt att fördelningen av björnstammen blir sned och riskerar att skapa problembjörnar.

– Vi har att hantera frågan om det totala uttaget och i fjol fanns det inte utrymme för någon jakt efter vårens skyddsjakter. Men resultatet är ju att avskjutningen sker på skadegörande individer. Vi har inte haft några exempel på senare tid med problembjörnar vid kusten men skulle det dyka upp kan man bevilja en viss licensjakt eller skyddsjakt även på de individerna, säger Danell.

Att värna björnjaktkompetensen kan inte länsstyrelsen ta hänsyn till.

– Det är ingen grund till att bevilja licensjakt i alla fall. Man kommer baklänges in i diskussionen när man börjar från punkten att björnen är ett jaktbart vilt. Björnen är en strikt skyddad art och allt dödande är ett undantag, säger Anna Danell.