På onsdagsmorgonen hade antalet utskrivningsklara patienter från Luleå och Boden ökat till 41 – och därmed tar de upp mer än två vårdavdelningar.

Samtidigt är inflödet av nya patienter stort och i natt fick fyra personer övernatta på akutmottagningen.

– Bedrövligt, säger Maria Stenberg.

Artikelbild

| Mattias Karlsson.

– Läger är allvarligt, men det här är inget som har uppkommit sen här veckan. Den här situationen har vi kunnat se under väldigt lång tid.

Stenberg konstaterar att kommunernas oförmåga att ta hand om sina utskrivningsklara patienter får stora konsekvenser.

– Påverkar hela sjukhusets funktion. Men vi kan bara konstatera att kommunerna inte verkar ha förmågan att ta hem sina utskrivningsklara patienter.

Hur ser er dialog med kommunerna ut?
Artikelbild

| Kenneth Backgård.

– Vi har ett formellt upparbetat system och träffas fyra–fem gånger per år, men vi har inte lyckats komma fram i den här frågan.

Mattias Karlsson, som även är kommunpolitiker i Luleå, ryter till ännu hårdare.

– Kommunerna bär ett oerhört stort ansvar för den här situationen. De bär också ansvar för att patienter lider, säger Mattias Karlsson.

Vad ska de göra?

– Uppenbarligen måste man bli duktiga på korttidsboenden så att färdigbehandlade patienter på sjukhuset kan tas emot.

Luleå kommun gör en satsning på mellanvårdsplatser på Bergviken och i Boden ska ett nytt äldreboende stå klart om två år. Men det räcker inte, enligt Mattias Karlsson.

– För lite och för sent. Man har inte tillfört nog med resurser, så det finns en kapacitetsbrist. Det är inte rimligt att Region Norrbotten varje dag har 30 vårdplatser som upptas av utskrivningsklara patienter. Det kostar oss oerhört mycket pengar och det kostar också anseende.

Brist på sjuksköterskor lyfts också fram som en orsak till den ansträngda situationen.

– Vi är inte en tillräckligt attraktiv arbetsgivare för att kunna locka personal, vilket gör att vi på vissa ställen måste stänga vårdplatser. Men vi har också en situation där sjuksköterskor och övriga anställda får ta betydligt större ansvar. Det blir en arbetsmiljöproblematik, säger Mattias Karlsson.

Hur ska regionen bli en bättre arbetsgivare?

– Vårdförbundet pratar mycket lön, men jag tror inte att lönen i slutändan är så jätteviktig. Ja, vi kan locka med högre lön, men vi måste skapa en arbetssituation som är hållbar. Det spelar ingen roll om vi betalar lite mer pengar om de ändå blir utbrända. Att jobba under den arbetspress som är nu är ohållbart.

Maria Stenberg:

– Man ska komma ihåg att vi anställer 70–80 procent av alla nyexaminerade sjuksköterskor som lämnar LTU och att LTU har fått fler platser på sjuksköterskeutbildningen. Men det är klart det är ansträngt att arbeta på en vårdavdelning där det är ständig stress. Jag har full förståelse för att arbetsmiljön är jättejobbig.

Behöver lönerna höjas?

– Lönediskussionerna är ingen politisk fråga, det är en fråga för parterna.

Men regionen är ju en part.

– Politiken är ingen part. Vi har en arbetsmarknadsmodell i Sverige jag tror på, men det är klart arbetsmiljö och villkoren är väldigt viktiga. Men vi kanske måste organisera sjukvården på ett annat sätt än i dag.

Arbetsuppgifter flyttas från sjuksköterskor till undersköterskor och yrkesgrupper som kliniska apotekare och vårdnära servicemedarbetare har införts för att renodla sjukvårdspersonalens uppgifter.

– Men det är ingen quick fix och just nu skulle vi verkligen behöva en quick fix för att avhjälpa den väldigt stressiga situationen. Men det verkar inte finnas någon. Kommunerna behöver organisera sig så att man kan ta hem sina utskrivningsklara patienter, säger Maria Stenberg.

Uppdatering klockan 15.58

Kenneth Backgård (NS) beklagar också situationen i Sunderbyn och kopplar den till regionledningens tidigare beslut om att dra ned antalet vårdplatser.

– Sunderbyn är dels ett närsjukhus för Luleå–Boden, men också ett länssjukhus som ska tillgodose hela länet. Då är man uppenbarligen underdimensionerad. Man måste öppna upp mer, säger sjukvårdspartisten.

Han kritiserar också nedskalningarna av till exempel sjukhuset i Kalix och konstaterar liksom Karlsson och Stenberg att sjuksköterskornas arbetsmiljö och -villkor måste förbättras.

– Vi måste ta ett krafttag med rekryteringen.

Backgård är orolig för att situationen kan bli ännu värre i framtiden.

– Jag tror det kommer ända med förskräckelse om vi inte lyckas dels rekrytera, dels tillgodose det behov som finns av vårdplatser.