Alla verkar inte känna till eller ta hänsyn till att den som bär på en vit käpp är synskadad. Kunskapen om detta kunde vara bättre tycker de synskadade och därför arrangerade SRF Luleå öppet hus på lördagen, dit allmänhet, politiker och personal kunde komma för att få pröva på hur det är att vara blind och hänvisad till den vita käppen för att ta sig fram.

Mona Larsson vågade prova på att gå hinderbana med förbundna ögon och konstaterade:

– Ju sämre man ser, desto större ansträngning blir det, säger Mona Larsson.

Artikelbild

| Kulan hjälpte. "Det gick bra. Kulan rullade, det var det som gjorde att det var så lätt" summerade Piotr Pankiewicz efter sin premiärrunda med vita käppen som synhjälp.

Den vita käppen är synskadades egen symbol i världen, men också ett viktigt hjälpmedel för dem. Käppen började användas av skadade soldater i Frankrike under första världskriget. Efter andra världskriget utarbetade en blindskolelärare i USA, R. Hoover den moderna käpptekniken som man använder sig av än i dag.

– Trots all teknik vi har i dag så är den oslagbar att känna av hinder med, säger Tomas Tillberg som numera sitter i rullstol och inte längre går med käppen.

Den vita käppen ska också fungera som varningssignal för bilister och cyklister, som ska se att personen är synskadad och ta hänsyn till detta. Det är dock si och så med detta.

– Jag tycker att det har blivit bättre i stan, men det finns vissa som inte vet något, säger Mats Nilsson, vice ordförande i SRF Luleå.

Artikelbild

| Höja kunskapen. Synskadades riksförbund Luleå bjöd in politiker, personal och allmänhet till Vita käppens dag, för att höja kunskapsnivån. Vid bordet ordförande Nils Engfors och Tomas Tillberg.

– I stora hela finns det alldeles för låg kunskap om vita käppen, säger Tomas Tillberg.

– Min son fick inte lära sig något om vita käppen när han tog körkort, berättar Anna Kallin.

Artikelbild

| Besvärligt. Trottoarer i centrum är fulla av oväntade hinder för synskadade. "Det är mycket cyklar och trottoarpratare" säger Mats Nilsson, vice ordförande i Synskadades riksförbund Luleå.

Gatumiljön i centrum kan vara full av besvärliga hinder för den som är synskadad.

– Det är mycket cyklar och så trottoarpratare, säger Mats Nilsson.

– De tänker inte på var de ställer en trottoarpratare. De kan ställa den mitt i ledstråket, tillägger Marianne Nordkvist.

Ett ledstråk kan bestå av räfflade betongplattor som leder från en plats till en annan, just för de synskadades skull.

Ljudsignaler vid trafikljus är rätt tänkt, men inte till mycket hjälp om bullret från trafiken överröstar tickandet.

Gallerior kan vara svåra att navigera i med begränsad syn.

– Som synskadad använder man som strategi att bara gå dit man hittar, säger Anna Kallin.

– Det svåraste är matbutiker, tillägger Tomas Tillberg.

Ny teknik kan hjälpa, det finns appar som ger information om vad som finns i den omedelbara närheten. De fungerar, förutsatt att kartmaterialet är uppdaterat.