Den mannen var Vladimir Uljanov, mer känd som Lenin. Utan honom hade sannolikt utgången blivit en helt annan än vad den blev.

Ibland kan en enda människa ändra historiens gång, på gott eller ont. Lenin var en sådan människa – begåvad, humorlös, fullständigt hänsynslös, och besatt av tanken på sin mission.

– Hade inte han varit på plats hade vi troligen haft en eller flera militärkupper, men inget kommunistiskt maktövertagande. Det hade aldrig blivit något Sovjetunionen, säger Catherine Merridale, historiker vid brittiska vetenskapsakademin.

Hon är övertygad om att ingen av de övriga förgrundsfigurerna inom Lenins partifraktion, bolsjevikerna, skulle ha gått iland med det som Lenin gjorde. Vare sig Trotskij, Stalin, eller någon annan. De hade aldrig vågat, eller så hade de valt fel tidpunkt.

Men det var inte helt självklart från början att Lenin skulle få en huvudroll i det stora dramat. Han befann sig sedan många år i landsflykt i Schweiz undan tsarens hemliga polis. Han var med andra ord på helt fel plats när allt startade i början av mars 1917.

Den ryska regimen hade då försvagats alltmer av det pågående världskriget. I början av mars 1917 skakades landet av omfattande strejker och demonstrationer. Inom loppet av en vecka hade tsaren abdikerat och ätten Romanov, som suttit på Rysslands tron i 304 år, svepts bort från makten.

Revolutionen var i full gång, och frågan var vem som skulle gå segrande ur striden.

Lenin hade tagits på sängen av händelserna. Nu gällde det att ta sig till Petrograd, den ryska huvudstaden, så snabbt som möjligt. Fast hur skulle det gå till? Europa var i krig, och det var föga sannolikt att västmakterna skulle ge en erkänd upprorsmakare som Lenin fri passage till alliansbrodern Ryssland.

På så vis kom Lenin istället att sätta sig i tyskarnas knä. Han och hans sällskap tog tåget genom Tyskland, i full maskopi med den tyska regeringen – som var mer än villig att släppa igenom Lenin, i förhoppningen att han skulle föra fienden Ryssland ur kriget.

Merridale har nyligen kommit ut med en bok, ”Lenins resa”, som skildrar hela händelseförloppet.

– Jag tror att det var den mest ödesdigra tågresan i historien, säger hon.

Resan gick genom Tyskland, och sedan genom hela Sverige. Den största risken löpte sällskapet uppe i norr vid gränsen mellan Sverige och Finland.

Finland var då en del av det ryska väldet och det fanns en fara för att Lenin skulle bli arresterad när han försökte passera gränsen i Torneå. Den provisoriska ryska regeringen i Petrograd var inte särskilt angelägen att få hem Lenin. De visste hur farlig han var.

Dessutom fanns representanter för den brittiska regeringen på plats i Torneå. De ville inte heller att Lenin skulle komma fram. Faktum är att Lenin förhördes av en brittisk officer, Harold Gruner, men denne tyckte inte att han hade tillräckliga skäl för att stoppa den ryske revolutionären från att resa vidare.

– Gruner gjorde ett misstag. Sannolikt borde han bara ha låtit Lenin försvinna, men han var för civiliserad för sådant, säger Merridale.

Den 3 april kom Lenin fram till Petrograd. Han grep genast tag i händelseförloppet. Han utmanade den provisoriska regeringen och såg till att den försvagades. Av allt att döma finansierades han hela tiden av den kejserliga tyska regeringen.

Innan året var över hade han fullständig makt i landet. Hans hemliga polis, tjekan, inledde omedelbart sitt terrorvälde. Alla fri- och rättigheter upphävdes. Med tiden skulle miljontals människor avrättas och förslavas i det nya arbetarparadiset.

På så vis kan man säga att den verkliga slutstationen för Lenins tåg var Gulagarkipelagen. Utan honom hade Ryssland, och Europa, haft en helt annan historia – men ingen kom sig för att stoppa tåget i tid. (TT)

Mer i ämnet

2017-03-17 

Farlig revolutionsromantik

2017-03-15 Insändare

Farliga felaktigheter