Återvinning före deponi ser de flesta idag som en självklarhet. Varför har vi inte samma syn kring världens största (redan utvunna) energikälla? Kärnavfall är världens idag största redan utvunna energiresurs. Bara i Sverige har vi nog med avfall för att kunna bli självförsörjande på energi i närmare 1000 år sett till dagens energikonsumtion. Genom att återvinna avfallet och därmed skapa ett säkrare avfall som behöver 500-1000 år i förvar innan det är säkert att hantera. Detta kan sättas i relation till icke återvunnet avfall som behöver strax över 100 000 år i slutförvar. Vi kan alltså välja att ta reda på en enorm resurs eller gjuta in den djupt ner i urberget. Deponi är alltid den sista lösningen och något som bör användas fram till dess att andra lösningar tagits fram.

Kärnvapen har sen länge destruerats i kärnkraftverk och genererat energi i USA. Sen ett år tillbaka finns det en reaktor i kommersiell drift som även är kapabel att återvinna dagens avfall. Fler reaktorer med samma funktion är på gång världen över. Att i detta skede gå vidare med en permanent deponi, av ett avfall där 99% av bränslet är oanvänt, är inget annat än kortsiktigt och ansvarslöst.

Även om vår syn på kärnkraft i grunden skiljer sig så kan jag inte annat än att ställa mig bakom de protesterande miljörörelserna. Nej till permanent slutförvar.