Ett av de finaste orden på meänkieli är ”talko”. Enligt ordlistan betyder det grannhjälp. En hel by kan samlas för att reparera en hembygdsgård, ingen får betalt. På en helg har man bytt taket, och dessutom trivts tillsammans.

Därför är det märkligt med alla bittra konflikter i Tornedalen. Hos oss tycks varje liten ordväxling förvandlas till surdegar som ärvs i generationer. Det gäller allt från bouppteckningar till älgjakt.

Just nu pågår det så kallade skolbråket i Pajala kommun. De styrande vill lägga ner skolan i bland annat Tärendö, och socialdemokraterna har splittrats i två falanger som knappt pratar med varandra.

Artikelbild

Då är det intressant att leta fram gamla tidningsklipp. Under 1940-talet ville Landstinget bygga ett så kallat sjukhärbärge i Tärendö. Men bydelarna där kunde inte komma överens.

Till sist tröttnade landstinget och byggde i stället sjukstugan i Pajala som idag är kommunens största vårdcentral. Om Tärendö kunnat enas kunde man idag varit kommunens centralort i stället för Pajala.

Senare, under 1960-talet, bråkade man i Tärendö om skolans placering. Byn delades upp mellan så kallade svarta och vita, och politikern John A Winsa minns i en intervju hur anonyma telefonröster hotade att hans tarmar skulle hänga i träden längs vägen mot Kainulasjärvi.

Även laestadianismen är splittrad, där står öst emot väst. Tyvärr tog man dessutom strid mot arbetarrörelsen när den nådde Tornedalen på 1930-talet. De som hade fackmöten i sina hem hotades med helvetet.

Ändå hade man så mycket gemensamt – kampen mot fattigdom, viljan att stå på de svagas sida. En annan väg var möjlig, vi kunde ha fått se Nordkalottens egen befrielseteologi, där fackföreningsledare och predikanter sida vid sida kämpade för ett rättvisare samhälle. I Nordnorge idag röstar laestadianerna gärna på socialdemokraterna. Hos oss stöder man KD.

Även arbetarrörelsen splittrades, under andra världskriget angav socialdemokrater sina kommunistiska grannar som sattes i Storsiens arbetsläger. Och de som lämnade kommunismen kallades renegater av sina partikamrater, alltså förrädare.

Lägg ihop alla historiska konflikter med vår sedvanliga tornedalska långsinthet, så förstår vi bättre bråken i Pajala. Bybor talar om att byta kommun, om att köpvägra hos lokala handlare, om att hellre flytta än ge sig. Under tiden satsar ett gäng storkapitalister för att öppna gruvan igen. Sug på den, röda Pajala.

Vi behöver något nytt inför höstens val. Om folk i byarna vill försöka driva sina skolor, bibliotek och badhus med ideella krafter, så borde vi kunna glömma prestigen och stötta dem. Kanske kunde det nya partiet heta Talko. Programmet kunde börja med dessa två uppmaningar:

- Gå samman för vårt kära Tornedalen. Och be varandra om förlåtelse.