Jonny Hallman från Valvträsk är en naturmänniska ut i fingerspetsarna. Omgivningarna runt hemmet i Valvträsk känner han därför som sin egen byxficka och berget Sörfligget ligger honom extra varmt om hjärtat.
En liten del högst uppe på toppen är sparat från avverkning. Hit kommer han flera gånger varje år.
– En del går i kyrkan. Jag går hit, säger han med lugn röst.
Den här morgonen är landskapet inbäddat i ett par decimeter tjockt lager av kritvit pudersnö. Ett glimrande skimmer bildas när solstrålarna möter de små puderlika snökristallerna.
Jonny Hallman har gått upp till det vackra berget för att hälsa vintern välkommen. Framför oss ligger Stora Lappträsket och på håll kan man se det första huset i byn Norriån.
– Jag är troende, jag är kristen. Men jag känner mig mer hemma och närmare vår Herre här än när jag sitter i en kyrka. Här är det också så uppenbart att ingenting har kommit till av en slump utan att det finns en författare, en tillverkare. Det är så fantastiskt vackert, säger han.
Några av träden som finns på berget är över 400 år gamla.
– Jag var med när de mätte ett av träden. Just den tallen var 420 år gammal. Vi har borrat i flera träd som är 300 år, berättar han.
Trots att i stort sett all gammal skog runt den vackra bergstoppen har avverkats bjuder Sörfligget ändå på spännande naturupplevelser. Bland annat häckar pilgrimsfalken här.
– Jag har sett den i år. Tre ungar hade den fått. Den får ut mellan tre och fem ungar varje år. Vart de sedan tar vägen vet jag inte, säger han.
Ända sedan barnsben har han fascinerats av de stora rovfåglarna.
– Det har varit ett fantastiskt år för rovfågel. Intresset för ugglor och andra rovfåglar har alltid funnits där. Det är ingen som har uppmuntrat mig utan det är någonting som jag har fått i mitt hjärta bara, säger han.
Han har bland annat sett lappuggla och slaguggla.
– Lappugglan kommer helt ljudlöst trots att den flaxar med vingarna. Det är knäpp tyst. En otroligt fin fågel. Och där nere på vägen har jag sett hur pilgrimsfalken tog en gök. Det gick så enormt snabbt, den kom som en blixt från klar himmel. Plötsligt var det bara ett dunmoln. Vilken jägare, säger han med hänförd röst.
Sedan följer en ny stund av stillhet. Det här är en av de första vinterdagarna och landskapet som breder ut sig framför våra fötter är både vackert och storslaget.
Vad betyder det för dig som människa att få vandra i de här gamla skogarna, de få som finns kvar?
– Får man inte göra det är det lika bra att sluta andas. Det är livsviktigt. Det är därför man bor här. Man bor ju här av en anledning. Inte för att jag måste. Jag kan ju bo vart jag vill. Jag och min hustru har valt att bo här. Och att bilda familj och låta barnen växa upp i Valvträsk.
Naturen är viktig för dig?
– Ja. Den är viktigt för alla människor. Människan har kommit för långt bort från naturen, det är därför det ser ut som det gör på väldigt många håll. Man glömmer bort det här.
Och här hör du hemma?
– Här är man ju hemma. Och speciellt i de norrbottniska skogarna. Det känner jag, det här är verkligen mitt hem. Det spelar egentligen inte så stor roll var jag är geografiskt för det ser ut ungefär likadant överallt i Norrbotten. Här finns skogarna och lugnet. Går man in i en riktig naturskog och lyssnar. Ja, det låter bara så just där.
