HELGKRÖNIKA Det är 10 juni. Vid den här tiden brukade den pessimistiske morbror N säga: ”Ja, snart börjar det mörkna igen.” Det var ju rätt i sak men kanske inte det man helst ville höra på tröskeln till sommarlovet.

Sommarlovet var många ljusår. Man skulle förverkliga storslagna planer, komma några snäpp högre i höjdhopp och hinna med många bad. Så helt plötsligt var det augusti och man satt i en nyskurad skola och hörde någon vuxen säga att vi skulle vara snälla mot varandra. Ja, det var den sommaren, det!

James B. Comey fick ju sparken som chef för den amerikanska federala polisen FBI. I flera kanaler i SVT har man visat samma sekvens så snart Comey och Trump kommit på tal. Dåvarande FBI-chefen står vid en vägg tillsammans med andra finklädda, han kliver fram över golvet, gör en generad liten gest, kommer fram till Trump, skakar hand, sedan en snabb kram och återvänder därefter mot sin plats.

Efter tionde gången vara det bara att sucka över den dåliga bildsättningen. När det körs repriser glider lätt tanken över till annat, exempelvis hur lång Comey egentligen är eftersom han får böja sig ned mot presidenten. Svar: 2,03 m.

Har Birgitta Ohlsson någon chans mot Jan Björklund? Den senare har varit partiledare i snart tio år och är numera alliansens veteran. Efter det svaga valet 2014 (5,4 procent) väntade sig många att majoren skulle mucka från partiledaruppdraget. Men mannen från Skene ansåg att han hade mycket ogjort och flaggade för att fortsätta.

Det var inte många som 2014 trodde att Liberalerna skulle ledas av Jan Björklund år 2018. Men så kan det mycket väl bli.

Birgitta Ohlsson, som har en socialliberal profil och av partietablissemanget betraktas som en bråkstake, har en del varma anhängare. Ohlsson lockar fram känslor, för och emot. Men Björklund måste trots allt betraktas som favorit, kanske med 70 mot 30. Och det talar för att Liberalerna kommer att göra ett nytt val på ungefär samma nivå.

Sedan kanske det är läge att börja prata efterträdare. Men jag är inte alls säker på att det blir Ohlsson.

En sak står klar redan nu: inget block i den svenska riksdagen får egen majoritet efter valet 2018. Oppositionen inklusive Sverigedemokraterna kan stoppa förslag från regeringen och i praktiken göra det omöjligt att styra landet.

Jimmie Åkessons budskap är att SD kan släppa fram Anna Kinberg Batra som statsminister, under förutsättning att hon för en politik som SD gillar. Då behövs inga förhandlingar. Men för Centerpartiet och Liberalerna är det känsligt värre att regeringen ska anpassa sin politik så att den får stöd av SD.

I olika tankesmedjor pågår nu arbetet med att formulera en lösning som utestänger landets näst största parti från inflytande över regeringspolitiken. Det kan lyckas om flera är beredda att ompröva en del gamla etablerade sanningar.

Det är mycket plast i haven. Om inget radikalt görs kan det år 2050 finnas mer plast än fisk i världshaven.

För att minska plastanvändningen har man nu bestämt att butikerna i Sverige ska informera kunderna om plastkassarnas miljöpåverkan.

Gud vad mesigt!

Förslaget om att kraftigt höja priset på påsarna eller att införa en särskild skatt försvann på vägen.

I Rwanda är det numera förbjudet att tillverka, använda, importera och sälja plastpåsar. Det afrikanska landet har gått i spetsen. Kan inte miljödepartementet sända en delegation till Kigali för att lära hur man driver en framgångsrik antiplastpolitik?

Det där att de som säljer påsarna ska berätta om hur miljöfarliga de är, det tror jag inte på.

Kaatar har man alltid sagt. Nu heter det Kattar. Ett långt a i bördan har ersatts av ett kort. Jag lyssnar på uttal på nätet, utan att bli mycket klokare.

En än större gåta än uttalet är hur Qatar kunde vinna värdskapet för herrarnas fotbolls-VM 2022.

På fredag infaller Bloomsday. Jag tänker nästa lördag berätta om bakgrunden till den dagen.

Ha det så gott!