Svampens fot är överraskande hård, snudd på träaktig. Hatten är välvd och skiftar från ljusbrunt till brunt. Den sprider en sötaktig arom med inslag av kanel.

– Åh, den här lukten går rakt in i hjärnan på mig. Goliatmusseronen är en av mina fem bästa svampar. Just de här har jag plockat på Lombens skjutfält utanför Kalix.

Oj, du avslöjar saker som jag trodde svampentusiaster gick i döden för?

Artikelbild

| Goliatmusseronen används till soppor, risrätter eller på grillen. Per-Axel Karlsson tycker att den är bäst när den friteras i en wokpanna.

– Att plocka svamp är världens grej. Jag vill inte hålla något hemligt utan strävar efter att få fler att upptäcka glädjen som man bara kan hitta i skogen.

I Sverige finns det 260 svampkonsulenter som ordnar exkursioner och utbildningar. Att kalla Piteås bidrag för en svampentusiast vore en alltför blek beskrivning.

60-årige Per-Axel Karlsson har i tio år varit ordförande i riksförbundet. Det tar inte många sekunder för besökare att upptäcka hans stora passion.

Hemma i villan möter man omgående av svampskulpturer i lättbetong. Till och med julens ljusslinga på garageväggen har formen av en fyllig karljohan.

Artikelbild

| På bordet ligger ett 20-tal goliatmusseroner. "Jag skulle uppskatta värdet till 10 000 kronor på en japansk torghandel", berättar Per-Axel Karlsson.

Fem år gammal gjorde han sin första teckning som föreställde – ja, ni kan säkert gissa.

– I mitt barndomshem i Roknäs hade vi en bok om svampar som jag ritade av i egna versioner. Tyvärr har jag inte kvar de teckningarna.

Artikelbild

| "Det är väl sånt här nördar gör", säger Per-Axel Karlsson och brister ut i skratt när han visar upp tatueringen som gjordes för cirka tio år sedan. Motivet är en goliatmusseron.

Flera år senare dök intresset upp igen under hundpromenader i skogen. Han har sedan dess läst det mesta som publicerats om mykologi.

Uppskattningsvis gör han ett 100-tal svamputflykter per år.

Artikelbild

| "Man måste vara försiktig för att plocka goliatmusseronen. Man måste vicka och vrida för att få loss hela svampen", förklarar Per-Axel Karlsosn.

– Det känns när man kommer hem från jobbet att det är något som fattas. Jag brukar hinna med en sväng under kvällen bara för att det är så roligt, berättar chefsöverläkaren på rättpsykiatrin i Öjebyn.

På hans vänstra axel bär han en tatuering som föreställer en goliatmusseron. Det var en närmast okänd svamp i Sverige fram till för 30 år sedan.

Artikelbild

| Goliatmusseronen är en skivling som gärna växer på magra tallhedar där träden är cirka 70 år.

1998 väckte den en del uppståndelse, när en pilotstudie vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala visade att svampen hade samma DNA som den japanska nationalsvampen, matsutake.

På japanska betyder matsu tall och take kan översättas till svamp.

Artikelbild

| "Åh, den här doften går rakt i hjärnan på mig", förklarar Per-Axel Karlsson. Som regel hinner han med ett 100-tal svamputflykter under ett år.

På alla helgons dag äter japaner en klar buljongsoppa med hyvlade flarn av en av världens mest eftertraktade svamp. Dit räknas matsutake tillsammans med vit och svart tryffel

– Det är närmast rituellt. Alla japaner ska äta den här soppen. Problemet är att det är nästan omöjligt att plocka svampen i Japan, berättar Per-Axel Karlsson.

Artikelbild

| Per-Axel Karlsson har många favoritsvampar. Högt upp på önskelistan står goliatmusseronen, men där finns också kremlor, sandsopp, rimskivlingsmörsoppar eller trattkantareller.

Det handlar om en svamp som lever i symbios med tallar. I dag finns det relativt få tallskogar kvar i Japan efter alla stora avverkningar och ett svårstoppat maskangrepp av nematoder som förstörde stora arealer.

Däremot på magra, svenska tallhedar kan man hitta mängder av goliatmusseroner som svampen heter här. Det är precis vad Per-Axel Karlsson gjort den här dagen.

Artikelbild

| Skogens dolda skatt. Goliatmusseronen växer i en halvcirkel runt en tall. Hatten är till en början mikrofonformad när den kommer upp ur mossan.

– Man blir glad när man hittar rätt. De här svamparna växer gärna i en ring som ligger i direkt anslutning till tallen. Det kan handla om en halvcirkel på sju-åtta meter i diameter, men man måste titta väldigt noga i mossan. De sticker likt bruna mikrofoner upp ur mossan.

Vår svampkonsulent blir strax senare förskräckt över att hitta ett par goliatmusseroner som någon skogsflanör slängt på marken.

Artikelbild

| "Det är väl sånt här nördar gör", säger Per-Axel Karlsson och brister ut i skratt när han visar upp tatueringen som gjordes för cirka tio år sedan. Motivet är en goliatmusseron.

– De kan inte ha förstått vad de höll i sin hand. De här svamparna verkar ju vara i bra skick. Folk gör så konstiga saker. Många har fel fokus i svampskogen, anser jag. De är som tokiga i kantareller, men på min lista hamnar den på max plats 45. Visst, om jag får syn på någon kantarell så äter jag den gärna direkt smörstekt på tunnbröd. Det är gott. Men jag skulle aldrig frysa ned den, goliatmusseronen däremot...

Matsutake är en svamp som i Japan varit omskriven i över 600 år. Det vittnar om en betydligt äldre tradition än i Sverige.

Artikelbild

| "Det är den här storleken som japanerna vill ha sin matsutake. Det har gjort försök att exportera svampen till Japan, men det är svårt att få till en distribution som håller svampen färsk", förklarar Per-Axel Karlsson.

Här har det länge funnits en misstänksamhet till svamp som kanske har rötterna i vikingarnas påstådda förkärlek till svampar med hallucinatoriska effekter.

Det finns historiker som hävdar att svampens segertåg på dessa breddgrader startade när Jean Baptiste Bernadotte kom till Sverige 1810.

Artikelbild

| "Att plocka svamp är världens grej. Jag är öppen om mina ställen för målet är att få fler att upptäcka glädjen som man bara kan hitta i skogen", säger Per-Axel Karlsson.

Hans fäbless märks inte minst av att han gett namn till vår mest populära svamp - karljohan.

Den svenske monarken tog nämligen namnet Karl XIV Johan i samband med att han besteg tronen.

Artikelbild

| Goliatmusseronen är en skivling som gärna växer på magra tallhedar där träden är cirka 70 år.

Länge var svamp ett intresse som hörde adeln och de lite finare hushållen till, men sedan 1970-talet har svampplockning blivit allt mer folklig.

Bristen på matsutake gör att Japan tvingas att importera stora mängder från Kina, Korea, Kanada, USA, Algeriet, Marocko, Turkiet och faktiskt också från Sverige.

Artikelbild

| Goliatmusseronen eller matsutake som den kallas i Japan tillagas traditionellt i en buljongsoppa på Alla helgons dag.

– Tyvärr finns det inga inköpare i Norrbotten som köper goliatmusseroner och det passar mig perfekt. Jag plockar enbart för eget bruk, förklarar Per-Axel Karlsson.

I sitt favoritrecept friterar han goliatmusseronen i en wokpanna i cirka 25 minuter innan den blandas med diverse grönsaker och nudlar.

Artikelbild

| Så här ska en svamp inte se ut. Den här gången hann maskarna fram före plockaren.

– Jag brukar aldrig steka i smör. Den blir bättre av att friteras i olja. Svampen är så hård att man kan få ont i magen om man inte tillagar den tillräckligt länge, men det är värt varenda minut. Smaken är himmelsk.

Men varför har ingen börjat odla matsutake?

Artikelbild

– Tro mig, man har försökt, men det går inte. Svampen växer bara i en tallskog som är cirka 70 år gammal. Det finns dom som säger att goliatmusseronen är beroende av tallen, men jag vill hellre tänka att det är svampen som odlar tallen.

Hur är svamptillgången i år?

– Det ser ut att bli ett riktigt bra svampår. Jag hörde för några veckor sedan hur någon expert på radio utropade att det här skulle bli ett dåligt svampår och jag tänkte att du inte har varit om särskilt mycket. Svamparna tycker också om värme, men det krävs förstås en del regn innan de börjar skjuta upp ur marken. Just nu är tillgången riktigt bra. Om vi slipper nattfrosten borde vi kunna plocka ända in i oktober.