Regnbågen är en av våra mest älskade sportfiskar, trots att den i grunden inte är en svensk art. Den är relativt lätt att fånga, smakar bra och kämpar väl. Det är en vacker fisk med ett stundtals dystert levnadsöde.

När jag växte upp var den svenska fiskevården något helt annat än idag. På den tiden rotenonbehandlade vi sjöar, tog död på de in hemska arterna för att ge plats för mer stridbara och matiga fiskar. Ädlare saker skulle in i sjön och en av de fiskarterna var just regnbågen, på den tiden oftast kallad regnbågslax. Det var under den tiden vi myntade ord som "skräpfiskar" och "ädelfiskar", enligt mitt förmenade en ekologisk skymf.

Regnbågen har en mycket lång historia i det här landet och planterades in för första gången 1892. Några motiveringar till detta var att den växte snabbt, var en riktig fighter och smakade kalas. På 60-talet fick vi lära oss att arten var en nordamerikansk fisk som levde i både strömmande och stilla vatten.

Artikelbild

| Kamchatka är regnbågens land - det sista paradiset.

 

Det finns också en havsvandrande variant, som kallas steelhead, på svenska möjligtvis stålhuvudfisk. Många inbitna flugfiskare jorden runt menar att just en från havet uppgående steelhead är det våldsammaste du kan ha på kroken i sött vatten.

Jag har haft förmånen att ha fiskat på vilda regnbågar jorden runt i makalösa landskap. Mina somrar i Alaska lärde mig att regnbågen var en notorisk romätare, som alltid fanns i bakvattnet efter de jättelika laxstimmen som gick upp i älvarna för att leka. Då kunde vi sitta på en klippavsats och spana in både röda laxar och svarta regnbågar. Många av de fiskarna var längre och bredare än de laxar som gick upp, monsterbågar upp mot tio kilo.

Naturligtvis krokade jag på en och annan av dessa bjässar, men fick aldrig upp någon. De kämpade så infernaliskt att det tyvärr hände att både mindre mun- och gäldelar kunde sitta kvar på kroken. En femkilosregnbåge kunde med lätthet hoppa två meter upp i luften, göra volter och fantastiska rusningar, allt för att komma loss från kroken.

Artikelbild

| I Alaska och östra Ryssland följer regnbågarna med laxen för att frossa på rommen.

 

Sådana kämpar stöter vi sällan på i svenska vatten, undantagsvis om någon odling har kraschat och fiskarna har kommit ut till friheten. Problemen med våra svenska bågar har varit den snabba uppväxten i odlingarna, med framför allt dåliga fenor och taskig kondition. Där har vi dock bättrat oss.

Artikelbild

| Laxrommen är en delikatess för regnbågen.

För några år sedan framlades en idé om att få in nytt regnbågsblod i den svenska faunan. En anledning har varit inavelsproblematiken. Det var då det framkom att de nya regnbågarna skulle tas från Nya Zeeland, där fiskarna numera anses vara inhemska.

Det intressanta med den nyzeeländska regnbågen är att den gång i tiden togs från USA, men att den numera räknas som inhemsk. Samma resonemang har vi kring öringen, som fraktades från England via Australien, trivdes och fortplantade sig i det nya landet. Idag är Nya Zeeland ett drömland för många hugade flugfiskare.

Artikelbild

| Sofia Lindvall från Harads med en grann regnbåge från Kamchatka.

 

Mitt mest fantastiska regnbågsfiske har jag förmodligen upplevt i Kamchatka, den långa halvön i östra Ryssland som sticker ut i Stilla havet. Forskningen har envisats med att placera regnbågen som en nordamerikansk fisk, vilket tydligen har varit felaktigt. Idag har undersökningar visat att arten har sin födelsevagga i Kamchatka, alltså en rysk fisk.

Artikelbild

| En intakt stjärtfena är regnbågens naturliga turbomotor.

Den odlade svenska regnbågen används företrädesvis som odlade sportfiskar och som föda. Jag har egentligen aldrig varit någon vän av främmande ekologiers tillskott till vår flora och fauna. Nästan alltid blir det något som inte riktigt har fungerat, se bara på sådana fenomen som contortatallen, minken eller varför inte just regnbågen.

 

Artikelbild

| Nya Zeeland - på spaning i regnbågsland.

Nackdelen med fisken är att den är relativt aggressiv och stöter gärna bort den inhemska öringen från sjöarnas mer strandnära områden. Detta i sin tur får till följd att öringen blir svårare att fånga för en sportfiskare. Riktigt fel blir det när regnbågen har planterats ut i gamla fina harrvatten, eftersom bägge är vårlekare. Regnbågen är otroligt offensiv på harrarnas lekplatser, eftersom kalasfödan alltid har varit just fiskägg.

Det finns något tragiskt med våra regnbågars liv och leverne, som enligt min mening, delvis har demolerats till degenererade put and takefiskar. Däremot kan sägas att vilda regnbågar i fria vatten är något av det trevligaste och häftigaste en sportfiskare över huvud taget kan uppleva.