KRÖNIKA Jag står i en bar. Framför mig står en kille med höjda ögonbryn. Han frågar varför jag, som snart är jurist, ska rösta på Socialdemokraterna.

Det blev ett kort svar just där och då, kanske för att jag och en vän precis pratat om att familjer som splittrats såklart borde få återförenas.

Men jag har funderat mycket på det dubbla i hans fråga. Han undrade inte varför jag ska rösta på Socialdemokraterna, utan varför jag som är jurist ska göra det. Han förutsatte att min utbildning skulle få mitt röda hjärta att vattnas ur.

Det är tvärtom. Jag kommer inte att rösta på Socialdemokraterna på grund av att jag är jurist. Men jag är jurist tack vare sossarna.

Jag har studerat på universitetet i fem år utan att betala en krona. Tvärtom har jag fått över 100 000 kronor i bidrag för att göra det, plus lite lån jag inte vill tänka på.

När en släkting blev sjuk fick hon ligga på sjukhus i en månad, med operationer som kostade hundratusentals kronor. På grundskolan fick jag varje dag gå och hämta glutenfri skolmat i köket.

Men, tänker ni, detta är ju en beskrivning av Sverige – inte socialdemokratin?

Nej, fel. ”Begåvad men fattig - ge honom lika chans” var slagordet på en affisch från SSU år 1948. Och det gjorde man. Det var Socialdemokraterna som slogs för utbildning till alla och byggde en stark välfärd vi betalar tillsammans.

Jag kan förstå att man lockas av högerns slagord om att man är sin egen lyckas smed. Men det är bara i ett jämlikt samhälle som alla kan vara just det. I ett ojämlikt samhälle är det alltid de rikaste som får försprång. Vi är många som skulle ha förlorat kapplöpningen om det var pengar som avgjorde startnumret.

Det är välfärdssamhället som gjort det möjligt för mig och andra att forma vår egen framtid. Det välfärdssamhälle som socialdemokratin byggt upp och högern alltid försökt bekämpa. Ibland öppet, ibland genom att låta som sossar men samtidigt sänka skatten för de rikaste på bekostnad av skola och trygghet.

Jag har inte behövt hoppa av skolan och arbeta för att betala släktingars sjukhusräkningar, eftersom vi finansierar det med skatten. Jag har fått en universitetsutbildning. Min lite klyschiga men stilla förhoppning är att kommande generationer ska få det ännu bättre. Att varken namn eller klass eller födelseland ska avgöra deras chans att bli vad de vill.

Att alla, inte bara några med de rätta föräldrarna, kan bli sin egen lyckas smed.