Nils Harnesk (NSD 14 augusti) ondgör sig över arvodena till de politiskt förtroendevalda i regionen och Luleå kommun. Men han ondgör sig bara över de arvoden som går till den politiska oppositionen och menar att den inte gör rätt för sina ersättningar. Bara i Luleå kommun finns sex socialdemokratiska heltidspolitiker med ett arvode på 50 000–65 000 kronor i månaden vardera. De socialdemokratiska heltidspolitikerna tar ut mera i arvodesersättning än hela oppositionen tillsammans.

Själv är jag fritidspolitiker i Luleå kommun och sedan 1991 har jag varit med i kommunstyrelsen och budgetberedningen med ett kortare avbrott i början av 2000-talet.

Min reflektion är följande:

Lättja och flit följer inte partifärg. Det finns lata heltids- och fritidspolitiker i alla partier liksom det finns de som gör ett hästjobb. Det som skiljer politiker i olika partier är inte arbetsviljan eller förmågan – det är värderingar och ideologi.

När det gäller budgetprocessen i Luleå kommun kan man av Harnesk få intrycket att det är de socialdemokratiska politikerna som ”gör” budgeten medan oppositionen tittar på.

I själva verket är budgetdokumentet i huvudsak en tjänstemannaprodukt som jobbas fram i samarbete med budgetberedningen där politiker från alla partier finns med och bidrar.

Sedan blir det förstås majoritetens siffror som skrivs in i budgeten medan oppositionen i olika grad har motförslag i form av reservationer.

Just nu pågår en utredning i Luleå kommun om hur framtidens arvodessystem ska se ut.

En del socialdemokratiska företrädare har i debatten, liksom Harnesk, valt att framställa det som att det är oppositionen som är överarvoderad.

Syftet med sådana argument är, som jag ser det, att bereda vägen för ett arvodessystem i framtiden där ”vinnaren tar allt”, det vill säga där i stort sett alla heltidsarvoderade politiker tillhör majoriteten (där socialdemokraterna räknar med att vara kvar) medan oppositionen får dela på en mindre kaka.

Jag tror inte att det gynnar demokratin i kommunen.

I utredningen ingår också en eventuell sammanslagning av kultur- och fritidsnämnderna, vilket kan leda till att ett 25-tal fritidspolitiker försvinner samtidigt som vi får ytterligare en nämndsordförande (socialdemokrat?) med ett månadsarvode strax över 50 000 kronor.

Själv tycker jag att de som har valts till politiska uppdrag i kommunen ska ha bra arbetsvillkor – det gynnar demokratin.

Jag är tveksam till att minska antalet fritidspolitiker. Många fritidspolitiker innebär fler kontaktytor mellan politiker och medborgare.

Jag ser däremot gärna att man sänker nivån för de allra högst betalda heltidspolitikerna.