LÄS FLER "SKIVORNA SOM FORMAT NORRBOTTENSMUSIKEN" PÅ DUONOJE.SE

Jag ska väl börja med att säga att jag aldrig riktigt känt att det funnits någon artist eller band som influerat mig i mitt låtskrivande.

Jag har redan från början av min musikaliska karriär letat efter något som inte fanns och som jag saknade, något mörkare, farligare och extremare. Det resulterade till slut i att jag helt enkelt tog upp gitarren och försökte skapa det på egen hand.

Artikelbild

| Black Sabbath. Öppnade portarna till mörker och extrem musik.

Det är väl emellertid några album som man skulle kunna se som några slags milstolpar under min uppväxt. Detta är tre av dem.

Black Sabbath - "Sabbath Bloody Sabbath" (1973)

Även om jag anser att mörkret i min musik kommer inifrån så får man nog ändå säga att det var denna platta som mer eller mindre öppnade portarna och banade vägen för mitt intresse för mörk och extrem musik.

Jag var nog inte mer än fyra-fem år då jag hörde "Sabbath Bloody Sabbath" för första gången. Jag minns att vi var i grannens äldsta brors rum och hittade den av en slump, tillsammans med "Paranoid", i hans skivhylla.

Artikelbild

| Sodom. Råhet, energi och intensitet.

Nyfikna som vi var drog vi igång den på hans skivspelare. Bara att se omslaget och bilderna och sen lyssna på musiken blev en vansinnigt stark upplevelse som jag aldrig kommer glömma.

Och bäst av allt: jag kände mig genast hemma, i lugnet efter mörkret.

Artikelbild

| Napalm Death. Lee Dorrian (bandets sångare 1987-1989) och kompani fick en ung Micke Svanberg att jubla inombords.

Åren gick, hårdrocksscenen växte och nya mer extrema genrer uppkom.

Sodom - "Persecution Mania" (1987)

Den tyska thrash- och speedmetalvågen som svepte in i mitten av 1980-talet har självklart haft en viktig roll för både mig personligen, men även hur hårdrocksscenen utvecklades musikaliskt.

När jag hörde "Persecution Mania" för första gången blev jag helt såld. Den råhet, energi och intensitet som Sodom uppvisade var något nytt och helt magiskt.

Öppningslåten "Nuclear Winter" är fortfarande, och kommer alltid att förbli, en av mina absoluta favorit-thrash/speedmetal-låtar.

Och vem vet, kanske deras energi och intensitet har haft visst inflytande i mitt musikskapande trots allt. Det är ju ändå några egenskaper jag själv eftersträvar när jag skriver musik.

Napalm Death - "From Enslavement to Obliteration" (1988)

Efter heavy metal-, thrash- och grindmetalvågen som jag svepts med i på 80-talet började äntligen mer obskyra och extrema band dyka upp. Death- och blackmetalscenen började vakna till liv på allvar.

Jag minns att jag blev uppringd av min barndomsvän Björn, som vid denna tidpunkt sommarjobbade inne på Skivhörnan, som delade lokal med Expert inne i city. Han visste att jag alltid letade efter extrema band till min skivsamling.

Han sa kortfattat: "Du måste komma in och lyssna på en ny platta vi fått in, det krossar allt i sin väg". Han lovade samtidigt att det skulle vara det mest extrema som släppts hittills.

Jag hoppade på bussen och drog in till stan omedelbart. Väl inne på Skivhörnan tog jag på mig lyssningshörlurarna och väntade på att Björn skulle dra igång plattan.

Jag blev helst ställd av vad jag fick höra.

Det var så sjukt mörkt, snabbt och hårt att jag bara jublade inombords. Aldrig tidigare hade jag hört något liknande. Det var ren och skär galenskap, och jag älskade det.

Det blev ett givet inköp. Jag var dock helt ensam i min bekantskapskrets om att gilla plattan, men det sket jag i såklart. Jag älskade den och, som alltid, fortsatte jag gå min egen väg.