Luleå har Vision 2050, Skellefteå kommer under våren fatta beslut för strategin Skellefteå 2030. Gemensamt för dessa är vetskapen om att kommunerna måste lyckas attrahera kvinnor, då forskning tydligt visar att beslutet om var familjen ska bo i hög utsträckning fattas av kvinnan.
Jämställdhet och jämlikt inflytande är återkommande teman i dessa strategier. Om en kommun uppfattas som ”gubbig” minskar intresset och därmed stadens attraktivitet.
En strategi blir dock aldrig lyckosam om den inte åtföljs av handlingar i samma anda. Det räcker inte att kommunorganisationerna omfattar strategin – den måste genomsyra hela samhället och levas i vardagen om en förändring ska komma tillstånd. Annars blir de aktiviteter som kommunen initierar endast kosmetiska.
Kommande lördagkväll skulle konserten Champions of Rock ha genomförts i Coop Arena. De tusentals besökare som planerat en hel helg i Luleå får antingen ställa in eller gå på en söndagsmatiné istället, vilket på intet sätt kan ersätta den helhetsupplevelse man förväntat sig.
Debatten i medier har hittills i första hand rört Luleå Hockeys bristande planeringsförmåga och därtill bristande omdöme när man chansar och bokar ett event ett datum då man i förväg vet att det finns risk för en krock.
Jag menar att vi måste se detta i ett större sammanhang.
Tidigare har Luleå konståkningsklubb tvingats flytta två elitserietävlingar och ställa in ett svenskt mästerskap på grund av att Luleå Hockey fått företräde.
Detta bidrar till bilden av en stad där mansdominerade idrotter värderas högre än såväl kulturella intressen som kvinnodominerade idrotter på elitnivå. Det är inget framgångskoncept för en plats.
Om Luleå på allvar vill utvecklas som en jämställd kommun med jämlika förutsättningar och dessutom utvecklas som arrangemangsstad för att attrahera besökare, så måste det ske en förändring.
Beslutet att flytta Champions of Rock visar att Luleå fortfaranade har en lång väg att gå innan man når Vision 2050, men jag hoppas att det inte dröjer 35 år innan vi ser förändringarna.