Överlevde ni julen? Inga spruckna organ eller äktenskap? Det gläder mig, annars är ju frågan rent statistiskt motiverad. Antalet separationer skjuter i höjden under januari månad. Samhällsvetarna pekar på den sedvanliga köphysterin på grund av usla samveten som orsak. Bibelns evangelium om att det är saligare att giva än att taga har uppgraderats till 2.0. Och som amen i kyrkan slogs alla säljrekord i år igen.

Men nu går vi mot ljusare tider, konditorierna bakar semlor som vi kan frossa vidare på. Och för att i möjligaste mån kunna förbereda det kommande valåret 2018 tog jag fram min gamla spåkula (en smått förskräcklig och sprucken kristallskål jag ärvde av min gammelfaster Ingeborg) för att se vad framtiden har i sitt sköte.

Vad kommer vi att oroa oss för? Herr Trump förstås. En karl som säger att min knapp (att avfyra kärnvapen med gunås) är större än din (Nordkoreas Kim Jong-un) blottlägger en intellektuell nivå som vittnar om att han har åtminstone ett organ som är mindre – och visst tänker vi alla på hjärnan?

Vilka förändringar kan vi vänta oss? Artificiell intelligens är det nya. Det var länge sen datorerna enkom spöade oss i schack, nu pratar vi snart med dem. Så vilken relation ska vi ha med de robotar som snart kör våra bilar, lagar vår mat, pysslar om oss? Kompisar eller på armlängds avstånd? Det är ett filosofiskt spörsmål.

Maten ja? Vi fortsätter säkert att köpa hyllmeter av kokböcker, renovera kök med limegröna skåpluckor – samtidigt som vi i vanlig ordning handlar färdiglagat. Gutår och Bon appétit!

Vi lever i en global tid. Allt hänger samman, isolationism och skråtänkande funkar inte, siar min kristallkula och tillfogar: så länge samhället tillåter att vissa äger mer än de kan göra sig av med, medan andra lever i fattigdom så är vi farligt ute.

Politiken då? Kristallkulan är lite kaxig här. Men om jag tolkar den rätt så har folk börjat tröttna på de populistiska dunster som ett visst parti tjattrar och väsnas om. Som att en politisk elit bara skor sig och skiter blankt i vanligt folk. Lappri! Elit förresten, vad är det? När vi flyger hem till Kallax, vill vi inte att piloten är på elitnivå? När pianisten slår an första tangenten i en Beethovensonat, vill vi då inte att hen ska vara välutbildad? När vi ligger under kniven på Sunderbyns operativa avdelning – önskar vi inte detsamma då? När vi lämnar in våra barn på dagis – nog önskar vi väl att personalen då kan sina saker? Gäller då inte detta även politiker? Precis – och jag kunde gissa att ni höll med.