”Nog finns det mål och mening med vår färd

Men det är vägen, som är mödan värd.”

De orden i Karin Boyes dikt ”I rörelse” gjorde sig ofta påminda i samband med sökandet i Nationalencyklopedin. Innan letandet nått sitt förutbestämda mål blev det alltid flera stopp på vägen. Det gav oväntade lärdomar som något minskade den stora okunskapen.

Uppslagsverkets band var som vänner.

Nu är vänskapsbanden kapade, fast först efter en slumpmässigt bläddrad tack-och-farväl-tur.

Inte bara blev turen en upptäcktsresa från a till ÖÄ, eller från Aachen via Enugu, Krk, Qafsa och Sestroretsk till Östra Slidre.

Det blev också en nostalgitripp förbi uppslagsord som påminde om det som varit:

Christiansö, där vi gifte oss, ön öster om Bornholm som länge var dansk flottbas.

London, min hemvist 1970–1971, med nästan dagliga resor med den tunnelbana som visar sig vara världens äldsta, invigd 1863.

Pelé, min första idol, som gjorde osannolika 1 281 mål i proffskarriärens 1 363 matcher.

Sjörup i Ystads kommun, där man från sommarhuset ser kyrkan från 1100-talet, vars byggmästare tydligen hette Karl Stenmästare.

Wright, Richard, författaren som bara blev 52 år, men vars bok ”Black Boy” grep mig mer än någon annan i tonåren.

För att inte tala om allt främmande som dök upp längs vägen:

Auchenorrhyncha, det vetenskapliga namnet på insektsgruppen stritar. Som, visar det sig efter en avstickare, är en underordning av växtsugare.

Flamininus (cirka 228­–174 f Kr), romersk fältherre och statsman som under oklara omständigheter drev Hannibal till självmord.

Infraocklusion, då en eller flera tänder inte kommer upp i nivå med övriga i käken.

Ofelbarhetsdogmen, enligt vilken påven är ofelbar när han uttalar sig ”ex cathedra”. Bara backa bland banden och lära sig att det uttrycket betyder att han talar å hela kyrkans vägnar.

Går det verkligen att vara utan all denna information?

Ja. Inte främst för att vid flytten slippa packa och bära cirka 45 kilo, för så tungt väger de 20 vännernas samlade kunskap, utan mer i vemodig insikt om den nya verkligheten. Numera googlar också jag, även om det aldrig ger samma oväntade och berikande extraupplevelser medan man håller på.

Lite ironiskt är det. Ungefär samtidigt som vi hade lärt oss att uttala ordet nationalencyklopedin utan att staka oss blev googlandet en del av det allmänna beteendet.

Sedan dess är det som om böckerna stått och symboliskt vänt ryggen till, surande.

Med cirka 170 000 uppslagsord är NE det tredje mest omfattande tryckta svenska uppslagsverket genom tiderna, efter Nordisk familjebok och Svensk uppslagsbok. De 20 banden kom ut från december 1989 till augusti 1996. I april 2010 såldes den sista av cirka 185 000 NE-uppsättningar.

Att i dag sälja verket sägs vara närmast omöjligt. Att kasta bort det är otänkbart.

Tack och lov ville min systerson ta över. Han blir en god vårdnadshavare.

Själv går jag vidare utan mina vänner, med sista strofen i Boyes dikt i minne:

”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.”