Utsikten från kullen vid sjön Änokjaure är vidunderlig.
I norr Pårtetjåkko, drygt 2000 meter över havet, uppbackat av de andra topparna i det väldiga Sarek. I väst Tarrekaise och Tjuolta, i ost Kablamassivet. Barrskogarna klättrar långt upp på sluttningarna och i nordväst meandrar Kamajokk värdigt genom landskapet och bildar med sitt glaciärvatten Änokdeltat.
Här står Tor Lundberg en ljuvlig måndag i början av oktober med kameran hängande över ena axeln och sorg i hjärtat. Drygt 40 hektar av gammelskogen vid porten till världsarvet Laponia kan snart bli ett kalhygge - och han är högst delaktig.
Änok ligger likt en frizon mellan reservatet Kamajokk och Kvikkjokk-Kabla fjällurskogsreservat. Skogsstyrelsen har klassat större delen av området som nyckelbiotop. Länsstyrelsens biologer slår fast att området innehåller en stor mångfald av växter och djur kopplade till urskogsartade skogar.
- Det finns fler liknande skogar i området och poängen är att behålla landskapsbilden intakt, säger Frédéric Forsmark, biolog vid länsstyrelsen.
För nästan tio år sedan ville länsstyrelsen göra ett reservat i området, efter att en orkan orsakat stora skador.
- Ersättningsfrågan skulle gå att lösa och de flesta markägarna var överens. Men när länsstyrelsen ville ha Änokdeltat i reservatet ändrade många sig. Änok är pärlan, hjärtat, i området. Där vi har våra stugor, jagar, fiskar och plockar svamp. Vi ville inte ha spångade stigar och utsiktstorn. Vi har brukat skogen i alla år men aldrig huggit den, säger Tor Lundberg.
Han motiverar sitt ställningstagande:
- Staten har vid ett flertal tillfällen visat att den är en inkompetent förvaltare. Den tillät ett kraftverk i Stora sjöfallets nationalpark och magnetitbrytning i Sarek. Sareks sista tallurskog dränktes av magasinet Tjaktjajaure. Gruvbolaget Beowulf släpptes in att provborra på Ruotevare i världsarvet Laponia för några år sedan. En sån oerhörd flathet! Hittar man diamanter, guld eller silver i Änok så skulle staten tillåta brytning, det är jag säker på.
Lundberg ledde en delegation markägare som intog sessionssalen på länsstyrelsen.
- Jag visade bilder med diaprojektor och pratade mig varm för att vi skulle få fortsätta att förvalta marken själv. Och landshövdingen lyssnade. Han gick emot sina tjänstemän. Det blev ett reservat i Kamajokk men Änok lyftes ut. Vi var nöjda med det. Skogen i reservatsområdet är starkt påverkad från tiden med silverbrytning på 1600-talet. Änok däremot har en tallurskog som det knappt finns like till i det här landet. Det råder biologisk mångfald och där finns arter mer sällsynta än pilgrimsfalken.
Tor Lundberg trodde inte att det fanns något hot mot Änok.
- Men sedan kom Stenmans med sin ansökan och drog ned byxorna på mig. Det var en hemsk känsla.
År 1848 erhöll Mathias Stenman insyning av mark i Kvikkjokk av kung Oscar I. Den har brukats av släkten i fem generationer, och ägs nu av Curt Lennart Stenman och hans bror Bo-Göran Stenman. Curt Lennart Stenman var kritisk till att man inte fick avverka efter stormen 2001 och har också riktat hård kritik mot att ersättningsfrågan inte lösts.
Curt Lennart Stenman tog strid mot Kamajokkreservatet. Han ansåg det vara ett allvarligt ingrepp i äganderätten. Stenman samlade in namnunderskrifter mot planerna och åkte land och rike runt med sin bil och sina plakat. Bröderna Stenman är en av få markägare i Kvikkjokk som valt att avverka relativt ofta. Och i början av 2011 godkände Skogsstyrelsen en ansökan att avverka i Änok.
- Vi är fastighetsägare och man kan inte ha en verksamhet som man inte använder. Vi är skyldiga att sköta skogen och industrin ropar efter virke, sade Curt Lennart Stenman.
Ingen av bröderna vill medverka i en intervju nu, med hänvisning till att Skogsstyrelsens beslut är överklagat. Men det finns andra som vill uttala sig om rätten att kunna försörja sig som skogsägare och om vikten av att slå vakt om äganderätten.
- Vi har ju ett regelverk när det gäller skogsbruk. När Skogsstyrelsen sagt ja är det okej att avverka. Det är viktigt med miljöskydd men det måste finnas begränsningar. Man ska ha klart för sig att det avsätts väldigt mycket mark i norra Sverige för detta, säger Nils-Olov Lindfors, ordförande i Lantbrukarnas riksförbund Norrbotten.
Moderate landstingspolitikern Bo Hultin tycker att äganderätten har för låg status i Sverige.
- Staten kommer och beslagtar något som människorna vårdat under lång tid och tar ifrån dem möjligheten att leva i inlandet. Det är stöld. Och allt det här med gammal, skyddad skog finns redan på många platser. Det behövs inga fler naturreservat vare sig i Kvikkjokk eller Norrbotten. Och varför ska man inte få avverka? Det kommer ju nya träd och blir en ny skog. Det är bara det att vår generation inte får se den, säger Hultin.
- Det är viktigt att värna om äganderätten. Skogsägaren ska inte komma i kläm om inte samhället vill kompensera. Och att skapa urskogsliknande skogar, det är ju bara en fråga om tid, säger Göran Sundberg, ordförande i intresseföreningen Skoglig samverkan i Norrbotten.
Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen för ett snirkligt resonemang. Båda slår fast att skogen är skyddsvärd men anser att det är upp till den andra myndigheten att agera. Skogsstyrelsen godkände avverkningsansökan trots att det finns stöd i 18:e paragrafen i Skogsvårdslagen att avstyrka.
- Om vi nekar tillståndet till avverkningarna är vi tvingade att ge markägaren ersättning. Det ger inget långvarigt skydd. Dagen efter kan han ansöka om att gallra i området eller ansöka om att slutavverka inom något år igen. I det här fallet är det rätta att skydda området med miljöbalken, sade Johan Kristoffersson, chef för Skogsstyrelsens distrikt Södra Norrbotten, till NSD i mars.
Men om länsstyrelsen ska gripa in krävs landshövdingens namnteckning.
Per-Ola Eriksson sitter med knäppta händer i sitt tjänsterum på länsstyrelsen. Han minns uppvaktningen från markägarna i Kvikkjokk men inte att han själv skulle ha gått emot sina tjänstemän och medverkat till att Änok lyftes ur reservatet.
- Det var hårda motsättningar mellan markägarna och hur vi än gjorde hade det blivit bråk. Möjligen var det länsstyrelsens styrelse som fattade beslut att göra reservatet mindre, inte jag, säger han.
Sedan processen med Kamajokks reservat inleddes har det blåst nya vindar, menar hövdingen.
- Skogsstyrelsen har sagt ja till avverkning i Änok och även om jag tycker att den motiverar det på ett konstigt sätt så tänker jag inte agera. Det är viktigt att produktionsmål och miljömål harmoniserar med varandra. Vi har lärt oss att vi ska vara försiktiga med att inrätta reservat mot markägarens vilja. Så länge jag är landshövding är det det som gäller och jag känner ett gott stöd i samhället för den linjen. Det kommer även liknande signaler från regeringens sida som vi måste följa.
I en proposition från 2009 föreslår regeringen flera nya arbetsformer. Markägare ska sporras att själva ta initiativ till bevarandeåtgärder och användningen av naturvårdsavtal ska öka, där man i stället för att bilda ett reservat erbjuder markägaren ersättning ett antal år framåt.
Och i en interpellationsdebatt från mars 2011 om avverkningen i Änok argumenterar landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) för att börsen är begränsad och att man måste göra prioriteringar.
Men i regeringens regleringsbrev för länsstyrelserna 2011 slås det fast att "bevarande av skogar är högt prioriterat". Och i statsbudgeten för 2012 pekar regeringen ut en övergripande linje:
"Sverige ska vara pådrivande för skydd av värdefull natur och ett hållbart brukande av skogar över hela världen. Regeringen har en tydlig ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas utan bevaras antingen som formellt skydd eller frivilliga avsättningar. Ytterligare värdefulla områden, såsom gammelskog, ska ges ett långsiktigt skydd och förvaltas väl".
- 2010 satsades 557 miljoner kronor för att köpa mark eller till intrångsersättning. Jämförelsevis är det mycket små summor som satsas på naturvårdsavtal, säger Magnus Bergström, ämnessakkunnig vid naturmiljöenheten på miljödepartementet.
Landshövdingen tolkar dock inte dessa uppgifter som avgörande.
- Det är inte uttalat att vi ska skydda all skyddsvärd skog. Man kanske har mycket skyddad skog av ett visst slag och då räcker det med det. Det kan också vara så att det finns väldigt mycket skyddad skog i en kommun, och då kan man prioritera mark i en annan kommun. I vulgärdebatten görs det gällande att jag är emot reservat. Sanningen är att när jag tillträdde fanns det 140 reservat i Norrbotten, nu finns det 300.
- Huvudspåret i svensk naturvård är att man ska komma överens med markägaren om inköp av mark eller ersättning för intrånget. Det är ytterst sällan beslut fattas utan att man undertecknat avtal med markägare, säger Sveriges nya miljöminister Lena Ek (C).
- Det finns inget område i Sverige med högre skyddsvärde än Änok. En avverkning motarbetar också de miljömål som riksdagen satt upp. Om det blir en avverkning kommer vi se till att internationell media får vetskap om detta. Det blir en dyrköpt avverkning och ett stort bakslag för svensk skogspolitik, säger Daniel Rutschman, Jokkmokksbo och sekreterare i föreningen Skydda skogen.
Efter stigen från Änok stannar Tor Lundberg vid högstubbar och grova tallågor, pekar ut sällsynta arter som ostticka, knottrig blåslav och rynkskinn, och på en granstam finner han spår efter den rödlistade tretåiga hackspetten. Närmare Kvikkjokk passerar vi genom Stenmans tidigare kalhyggen från 1970-talet.
- Här var det gammelskog när jag växte upp. Nu kväver björkslyn de tallar som planterats. Och det blir samma sak i Änok. Kanske att gran kan växa men inte tall, den äts upp av älgarna. Och av skogen som huggs blir det pappersmassa. Det är gamla träd som innehåller märgsprickor och många är för grova för sågverken, säger Lundberg.
- Det kan hända att del av virket är övergrovt eller innehåller märgsprickor men aldrig hela beståndet. Som från alla avverkningar blir en del massaved eller energived men det är inte en dålig affär i sig. Jag tror inte det finns någon skogsägare som avverkar om det inte finns ekonomi, säger Göran Sundberg, som även är chef för Virkesmätarföreningen Nord i Kalix.
Tor Lundberg har överklagat Skogsstyrelsens avverkningstillstånd. Detta har även Naturskyddsföreningen gjort. Senast i början av november tar förvaltningsrätten beslut i ärendet.
- Det är nog kört. Vi räknas inte som sakägare. Jag orkar snart inte tänka på det här, det känns för tungt, säger Lundberg.
Landshövdingen är inte säker på att Stenmans verkligen har för avsikt att avverka.
- Vem vill exempelvis köpa virket om man vet att det finns en konflikt? Vi ska vänta och se. Under tiden får ärendet mogna till. Vi är ute efter att skapa fred i skogen, säger Per-Ola Eriksson.
Tor Lundbergs sista hopp är att landshövdingen byter fot.
- Jag skulle tro att marken är värd ungefär en halv miljon kronor. Och jag förstår om Stenmans vill avverka om de vill ha ut pengar för sin mark. I grunden är jag överens med dem om den privata äganderätten. Men när någon med råge överskrider en värdig och hållbar förvaltning av skogen måste staten ta sitt ansvar och lösa in dem.
Jonny Vikström
jonny.vikstrom@nsd.se 0920-263017