Det vankas återträff. Volontärerna från Rädda barnen i Kiruna och de ensamkommande ska träffa varandra än en gång i lokalen där samarbetet startade. På vita tavlan förbereder Frida Lundqvist ett antal frågor som en grund för träffen. Där står bland annat: Hur hjälpte svenska-träffarna dig? Vad gör du nu? Jobbar? Går i skola? Men också den mer specifika frågan: Kommer du ihåg Huvud-axlar-knä och tå?

– Vi började från start med alla. Vi hade ju inte ett gemensamt språk utan det växte fram mellan oss i gruppen. Och man fick använda gester för att förstå varandra i början, säger Frida Lundqvist.

Under de senaste åren har fler ensamkommande flyktingbarn än någonsin sökt hjälp i Sverige. Toppåret var 2015, då drygt 35 000 barn kom hit. För Kirunas del kom en strid ström under det året. Trycket var så pass hårt på Kiruna kommun att kommunen vädjade om hjälp från civilsamhället. De kommunala HVB-hemmen i kommunen sökte samarbete med lokala organisationer, som Rädda barnen.

Artikelbild

| AFGHANER. De flesta av de ensamkommande barnen som kommer till Kiruna är afghaner. Många av dem har acklimatiserat sig bra i samhället.

– De såg att många av de ensamkommande barnen blev sittande i väntan på skolgång. Det handlade ofta om två-tre månaders väntan. Man ville få till en daglig aktivitet för barnen som innefattande kontakter med samhället. Rädda barnen nappade på det och då startades läxhjälpen med kort varsel, berättar hon.

Det skulle visa sig att personer som inte tidigare engagerat sig aktivt i hjälpverksamhet anmälde sig och bidrog till verksamheten. En av dessa volontärer var Hanna Kristianson från Kiruna.

– Under den perioden hade jag startat min lärarutbildning och kände att jag ville hjälpa till. För mig har det givit otroligt mycket, säger hon.

En av dem som hon delar många minnen med är Ali Asghar Aminiyan, numer 18 år. Han beskriver första gången han träffade Hanna Kristianson och de andra volontärerna.

Artikelbild

| AFGHANER. De flesta av de ensamkommande barnen som kommer till Kiruna är afghaner. Många av dem har acklimatiserat sig bra i samhället.

– Jag och många andra kunde ingen svenska. Jag kommer från ett omodernt land där talibanerna förbjuder andra språk. Vi talar Pashto och Dari i Afghanistan. Så kommer jag hit och kan förstå lite mer svenska efter någon vecka. Jag blev trygg och ville lära mig mer. Om jag inte kommit hit till läxhjälpen, så tror jag inte att det gått så bra för mig, säger han.

Idag går Ali Ashgar Aminiyan i grundskolan i Kiruna. Han går i årskurs nio. Han har fått permanent uppehållstillstånd och satsar på ett helt nytt liv i Sverige.

Artikelbild

| TRIVS. Bahman Ali Ataei trivs i Kiruna. Han kom till Kiruna för ungefär ett år sedan och anslöt till läxhjälpen.

– Jag har fått ett liv. Ett nytt liv. Jag känner att jag kan göra planer och jag kommer att kämpa för att nå mitt mål. En dag vill jag bli journalist. Men först måste jag klara av samhällsprogrammet på gymnasieskolan, säger han.

En av volontärerna som kommit till återträffen är Jens Olovsson. Han var med från början och det var Rädda barnens uppmaning om hjälp som fick honom att ställa upp som volontär.

Artikelbild

| GLÄDJE. Det är vad kirunabon Hanna Kristanson känner när hon får hjälpa. Hon var en av de första volontärerna att anmäla sig för två år sedan när fler ensamkommande flyktingbarn än någonsin kom till Kirun

– Jag kände att det fanns något konkret som jag kunde bidra med. Något som jag tror gör skillnad. Det lilla man gör är bättre än ingenting.

Jens Olovsson och Bahman Ali Ataei, 18 år, delar ett gemensamt intresse, nämligen matematik. Idag två år senare, när Bahman Ali Ataei studerar på gymnasiet så finns det andra problem att lösa som han hoppas att Jens Olovsson kan hjälpa honom med.

Artikelbild

| ELDSJÄL. Frida Lundqvist och andra volontärer i Rädda barnen ger av sin tid och energi till många av de ensamkommande flyktingbarnen. ”De måste få det barn behöver. Hjälp och stöd”.

– Jag har problem med att jag inte kan läsa svårare matematik än jag gör nu. Jag har försökt tala med min lärare men jag lyckas inte få henne att förstå hur jag menar, säger han och vänder sig till Jens Olovsson.

– Du menar att du ligger högre kunskapsmässigt i matematiken än skolan erbjuder dig men samtidigt har du väl lite svårare med svenskan och engelskan?

Artikelbild

| MATTENÖRDAR. Jens Olovsson, stående, är en av volontärerna som känner att han kunnat bidra med något. Bahman Ali Ataei som sitter framför honom delar ett intresse, matematik. De har fått en speciell kontakt därigenom.

– Ja, men jag behöver få göra svårare matte. Jag blir orolig och det är svårt för mitt tålamod.

När Jens Olovsson förstått hur Bahman Ali Ataei menar så kommer de båda överens om att Jens Olovsson ska kontakta läraren i fråga och försöka hjälpa till med problemlösningen. Bahman Ali Ataei pustar ut i en suck och säger:

Artikelbild

| PROBLEMLÖSNING. På återträffen passar Bahman Ali Ataei på att be Jens Olovsson om hjälp med kommunikationen med en lärare. Jens Olovsson lyssnar intresserat och säger att han ska ta det vidare.

– Jag är så orolig för det här. Men nu kan jag vara lugn när Jens hjälper mig, säger han.