Vem är en riktig same?

Vem är same och hur avgör man det? Christina Åhréns forskning
visar på en stege i den samiska kulturen, där det som ses som mest ursprunligt värderas högst. Men vad händer om man är nysame eller trottoarsame? Vilken plats har man i den
samiska kulturen då?
När forskaren och sametingsledamoten Christina Åhrén började titta på ämnen för sin doktorsavhandling tänkte hon skriva om de problem som samer kan möta i relationen mellan det samiska och svenska samhället. Men ganska snart upptäckte hon att det inte var där som hennes informanter från det samiska samhället upplevde de största problemen. Det istället var det problem inom den samiska kulturen som de talade mer om.
- Informanterna talade mycket om trycket inifrån det samiska samhället och vilka förväntningar de hade på sig. Det var inte yippie och tjohej över hur bra det samiska samhället är, utan de pratade ganska mycket om hur olika status samer har. Att det finns en utpräglad kulturstatusstege bland samer, där de som har högst status är renskötare som talar samiska. Det är ett slags klassamhälle, säger Christina Åhrén som i sin avhandling, Är jag en riktig same? En etnologisk studie av unga samers identitetsarbete, kallar det samiska samhället för etnocentriskt, där det mest ursprungliga värderas högst.

I avhandlingen tar hon upp en rad aspekter av denna kulturproblematik. Hon tar sitt avstamp i den juridiska historien som format samebyarna till vad de är idag, en konstruktion som utestängt många samer från renskötseln och de rättigheter som medlemmarna i samebyarna har.
Enligt Åhren har det uppstått en social hierarki där människor värderas väldigt olika utifrån vilket kulturellt kapital de har inom den samiska sfären. Ett kapital som bygger på symbolvärden som språk, renskötsel, slöjdkunskaper och andra symboler med lång historia.
Och det har uppstått en hel bukett av internt negativa adjektiv för att beskriva och positionera olika människor; nysame, ursame, helsame, grytlapp (same som helst ligger hemma vid grytan istället för att vara i skogen), trottoarsame, sameadeln och SS-Same (supersame som anser sig veta bättre än andra) och en rad andra uttryck.

I avhandlingen beskriver Åhrén alla nedlåtande formuleringar som ett uttryck för oklarheten i frågan om vem som är same, och som en del av striden om vem som ska ha rätt att kalla sig same. Men hon menar också att det är "som om det nedvärderande beteendet går igen hos dem som nedvärderats" och att det "nedlåtande synsättet har blivit som något av en norm" och "det ’normala’ sättet att agera".
En av informanterna kom också att helt lämna sin samiska kontext efter en upplevelse i ungdomen, då hon blev kär i en samisk pojke. Men pojken var inte fin nog för pappan eftersom det rörde sig om en "jakt- och fiskesame". Och informantens mormor sade rakt ut att man skulle hålla blodslinjen ren.
- Det är klart att det är rasistiskt. Och för tjejen hade det förmodligen till och med varit bättre att ta en svensk kille i föräldrarnas ögon än att gifta sig med en samisk man av låg status, säger Åhrén.

En grupp som har det särskilt svårt att accepteras är "nysamerna", eller sökande samer som Åhrén kallar dem - de som kanske har far- eller morföräldrar som lämnade den samiska kulturen bakom sig under den tid då samerna förtrycktes av den svenska staten genom idéer som "lapp ska vara lapp"-politiken. Nu har många av dem börjat söka sig tillbaka till sina rötter och vill återknyta till sitt samiska arv. Men många upptäcker att det inte är så lätt och att de inte alltid välkomnas med öppna armar. De har också andra värderingar och referenser kring det samiska som krockar med de som exempelvis växt upp med renskötseln.
- Ett gäng nordsamiska killar var väldigt elaka mot en av de sökande informanterna som jag kallar Nils. De andra retar sig på att "nysamerna" vill göra på sitt sätt och "nysamerna" är lite på sidan om och hittar gemenskap med varandra istället. Men de sökande samerna blir fler och fler och det är väl bara tiden som kommer att visa ifall de accepteras av de andra samerna, säger Åhrén.

En annan fråga är förstås om hennes avhandling kommer att accepteras av det samiska samhället. Frågorna hon tar upp är känsliga och hon beskriver själv i avhandlingen hur hon anser att det samiska samhället sluter sig utåt för att visa en enad fasad, även om det pågår konflikter internt.
- Svenska kyrkans samiska tidning hade fått höra talas om min avhandling och kallade mig för "en besvärlig same". Så jag tror inte att det samiska samhället blir övernaturligt jätteglada över min avhandling. Och jag tror inte att jag kommer att få något kulturpris det närmsta året, säger Åhrén och skrattar.
Men det har inte varit helt lätt för henne att skriva avhandlingen och ett tag lade hon undan materialet, innan hon bestämde sig för att skriva klart.
- Om du har ett material och inte gör något av det... vad är du då för forskare om du inte berättar? Och vad hade jag sänt för signaler till mina informanter om jag inte skrivit? De vill ju att deras berättelser ska nå ut. Så jag tänkte att jag får gå hela vägen, eller inte göra det alls.


Fotnot: Christina Åhrén disputerar på torsdag i Umeå med sin avhandling "Är jag en riktig same? En etnologisk studie av unga samers identitetsarbete".
 

Läsarkommentarer:

Vem är en riktig same?

  • NSD rekommenderar
  • Senaste nytt
  • Mest lästa
  • Senast kommenterade
  • NSD rekommenderar
  • Senaste nytt