Kampanjen inför riksdagsvalet 1928 brukar beskrivas som en av de mest smutsiga och hätska i svensk historia. Socialdemokraternas valtekniska samverkan med kommunisterna användes av de borgerliga som förevändning för att utmåla arbetarepartiet som en "bolsjevikfara".
"Du som röstar på arbetarepartiet röstar på beslagtagandet av enskild egendom. Du blir av med dina sparade slantar", skrev högern på en valaffisch.

I valpropagandan jämställdes socialdemokraterna med ryska kosacker som skulle rida in på gårdarna och tvinga bönderna att gå från hus och hem.
"En var som röstar på arbetarepartiet röstar för Moskva", underströk högerpartiet på en annan valaffisch.
Valet 1928 brukar av den anledningen beskrivas som "kosackvalet".
Det är ett historiskt exempel på att "negative campaigning" (smutskastning av motståndarna) inte är något nytt i politiken.

Att döma av förpostfäktningarna inför valet 2010 har de borgerliga strategerna tänkt köra kosackvalet i repris. På borgerliga ledarsidor har ledarskribenterna redan plockat fram "kommunistspöket" och varnat för allt elände som kommer att drabba landet om Lars Ohly och partivänner kommer in i regeringen.
I onsdagens partiledardebatt försökte FP-ledaren Jan Björklund och Centerledaren Maud Olofsson - lika balanserad och nyanserad som alltid - skrämmas med vad som händer om Ohly får ett inflytande över utrikespolitiken och den ekonomiska politiken.

Mona Sahlin (S) påminde emellertid om att det hänt en hel del i politiken sedan Berlinmurens fall för 20 år sedan. Gamla VPK har plockat bort "k-et" ur partinamnet och blivit ett modernt folksocialistisk parti av samma modell som länge funnits i Norge och Danmark.
Under en lång period har partiet också fungerat som nära samarbetspartner till Socialdemokraterna i många kommuner och landsting. Under perioden 1998-2006 samarbetade dessutom S, V och MP om den ekonomiska politiken i riksdagen.
Det var för övrigt en politik som fungerade bättre än moderaten Anders Borgs finanspolitik. Det var fler jobb , högre tillväxt och mer rättvisa på den rödgröna tiden.

Det är inte heller Lars Ohly (eller Miljöpartiets Peter Eriksson) som försämrar livsvillkoren för vanligt folk just nu. Det är inte V och MP som har slagit sönder a-kassan. Det är inte Lars Ohly och Peter Eriksson som raserar sjukförsäkringen. Det är inte S, V och MP som bedriver en politik som innebär att de som redan har det gott ställt får fina skattesänkningar, samtidigt som sjuka, arbetslösa och folkpensionärer får dra åt svångremmen.

Genom att skrämmas med spöket Ohly vill borgarna förskjuta fokus i den politiska debatten. De vill slippa debatten om de växande klassklyftorna och regeringens misslyckande i arbetsmarknadspolitiken.
Det finns ingen anledning att låta dem lyckas med den taktiken.
Valdebatten 2010 måste handla om jobbkrisen, klimatkrisen, finanskrisen och andra framtidsfrågor - inte om Lars Ohlys förflutna.