Calmfors berömmer S

Det finns ingen naturlag som säger att arbetslösheten måste vara åtta procent.

I en artikel i Dagens Nyheter 3 januari berömde Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, Socialdemokraternas nya förslag om den ekonomiska politiken.

Tyvärr drunknande uttalandet i allt stridslarm runt Håkan Juholt och nyvalet av Stefan Löfven.

Men förhoppningsvis kan inlägget från tungviktaren Calmfors leda till eftertanke hos fler ekonomer och politiker.

"Det finns goda skäl för regeringen att komplettera nuvarande överskottsmål med ett tydligt mål för sysselsättningen", skrev Calmfors i DN.

Socialdemokraterna har hittat ett spår i den ekonomiska politiken som kan leda till något nytt och bättre.

Det har ett både socialt och samhällsekonomiskt pris att - som nu sker - låta nästan 400000 svenskar gå utan jobb.

Sysselsättningsmål har spelat en roll i den ekonomiska politiken förr.

När Göran Persson valdes som socialdemokratisk partiordförande 1996 lanserade han målet om att halvera den öppna arbetslösheten inom fyra år.

Efter 1990-talskrisen var den öppna arbetslösheten åtta procent.

Många hävdade att Perssons mål var orealistiskt.

"Att arbetslösheten skulle minska till fyra procent år 2000 är lika troligt som att böckling ska bli världens favoritmat", sa Lars Tobisson, en av Moderaternas frontfigurer under 1990-talet.

Det skulle inte gå att minska arbetslösheten under fem procent utan att inflationsbrasan tog fart, hävdade dåtidens borgerliga nationalekonomer.

Men Tobisson och andra tvivlare fick fel. Den öppna arbetslösheten pressades ned under Persson-åren - samtidigt som Sverige behöll en låg inflation.

Det betyder inte att allt var bra under S-åren. Arbetslösheten var för hög även 2006 även om den var lägre än i dag.

Men det finns ingen naturlag som säger att arbetslösheten måste vara sju eller åtta procent.

Under 1950- och 1960-talen kombinerade Sverige full sysselsättning med låg inflation.

Starkt samordnade löneförhandlingar gjorde att pris- och kostnadsökningarna hölls tillbaka, trots högtryck i ekonomin.

Därför finns inga skäl att sitta nöjd med dagens arbetslöshetstal.

Regering och riksdag kan göra betydligt mer. Ett steg är att inrätta ett nytt och konkret sysselsättningsmål.

Men räcker inte med nya djärva mål. Det krävs också skarpa åtgärder.

1. Det behövs en ny aktiv näringspolitik. Inom socialdemokratin finns redan intressanta resonemang om att utveckla branschprogram för fordons-, gruv-, upplevelse- och läkemedelsindustrin. Det handlar bland annat om att anpassa forskning och utbildning efter näringslivets behov.

2. Det behövs en ny investeringspolitik. Sverige har stora eftersatta behov. Det finns nedslitna flerfamiljshus som behöver upprustas, järnvägar som behöver byggas (exempelvis Norrbotniabanan), skolor som behöver allergisaneras, vägar som behöver separerade körbanor m m.

3. Det behövs en ny aktiv arbetsmarknadspolitik. Det finns stora grupper som har det tufft i ett allt mer tajt arbetsliv. Därför behövs en alternativ arbetsmarknad för dem som av ett eller annat skäl hamnar utanför. Plusjobb med avtalsenlig lön är bättre alternativ än Fas 3 eller sysslolöshet.

4. Det behövs en ny politik för ett livslångt lärande. Sverige har redan en fantastisk infrastruktur för vuxenutbildning (folkhögskolor, bildningsförbund, Komvux med mera). Nu gäller det att använda resurserna på ett nytt sätt. När människor förlorar sina gamla jobb ska de känna att det finns hjälp, stöd och broar till de nya jobben.

Dagens höga arbetslöshet är inte ödesbestämd. En annan politik kan göra skillnad.

 

Läsarkommentarer:

Calmfors berömmer S

  • MEST LÄSTA

Ledare