"Bränslepriserna har miljörörelsen tagit till oanade höjder genom att göra koldioxiden, som ger oss vår gröna växtlighet via fotosyntesen, till en domedagsgas, trots sin ringa andel på 0,04 procent (det är 400 ppm, min anmärkning) av atmosfären", skriver Lage Hortlund.

Det stämmer att koldioxidens andel i atmosfären är väldigt liten mätt i procent. Men små ändringar av koldioxidhalten har stor betydelse.

Koldioxidhalten i luften passerade 396 ppm (miljondelar) i år. Nästa år kan den passera 400 ppm. Senaste gången det hände var för tre miljoner år sedan. Då var temperaturen på vår jord 3-4 grader varmare. Låter kanske inte så farligt. Om man bortser från att havsnivån då var cirka 25 meter högre. Och att långt över halva befolkningen på vår jord i dag lever lägre än 25 meter över havet.

Nu är detta inte en process som händer i ett enda slag när halten av koldioxid förändras. Den stora skillnaden i havsnivå beror på att så mycket vatten just nu är bundet i landisar och glaciärer, främst på Grönland och Antarktis. Grönlandsisen motsvarar cirka sju meter havsyta och lägger man till Antarktis så kommer man upp i 25 meter.

Den har avsmältningen har kommit igång nu. Grönlands glaciärer smälter tre gånger snabbare än för hundra år sedan. Frågan som vi inte säkert kan svara på är om processen har gått så långt att den passerat en så kallad tipping point, det vill säga har blivit oåterkallelig. Det vet inte jag och inte heller Lage Hortlund.

En avsmältning av landisarna är en process som kommer att ta flera hundra år. Den kommer inte primärt att drabba mig eller Lage Hortlund. Den kommer att drabba kommande generationer. Men vi som lever och är aktiva i politiken nu har ändå ett ansvar att göra allt vi kan för att lämna över den här planeten i ett hållbart skick till kommande generationer.