Under tisdagen var det Stefan Löfvens och Socialdemokraternas tur att synas och höras under politikerveckan i Visby.
Löfven talade engagerat om bland annat regeringens nya program för att stärka utsatta förortsområden och motverka segregation.
Det siktar på att knäcka brottslighet, bryta långtidsarbetslöshet, lyfta skolor, stärka samhällsservice, minska trångboddhet och stärka demokratiska värderingar, vilket är välkomna insatser.
Men det finns ett annat uttalande från Löfven (i Aftonbladet 2 juli) som skaver och stör bilden av det socialdemokratiska partiet denna sommarvecka 2016.
Enligt intervjun tänker regeringen inte röra den högre inkomstskatten för sjuka och arbetslösa som blev konsekvensen av den gamla alliansregeringens alla jobbskatteavdrag.
"Lagt kort ligger", säger Löfven i Aftonbladet.
Det är en besynnerlig socialdemokratisk position. Jag hoppas att Löfven bara uttryckte sig slarvigt.
Det är en sak att partiet – av parlamentariska eller statsfinansiella skäl – inte kan genomdriva allt som det vill och önskar.
Med 31 procent av rösterna är det ju svårt att få igenom 100 procent av sin politik.
En ansvarskännande regering kan heller inte strunta i konsekvenserna för statsbudgeten. Det krävs alltid prioriteringar.
Men reformriktningen måste vara klar. Det borde ligga i Löfvens och partiets intresse att arbeta för att få bort den uppenbara orättvisan mellan beskattningen av inkomster från förvärvsarbete och de pengar som betalas ut från sjukförsäkringen eller A-kassan.
Extraskatten är inga småpengar för den som blir sjuk eller arbetslös.
Rimligen blir det också en förenkling av alla skattetabeller om vi slipper ha särskilda kolumner och skilda skattesatser för olika inkomstslag.
Det borde räcka med en kolumn med ett lika stort skatteavdrag oavsett om inkomsten kommer från förvärvsarbete, a-kassa, sjukpenning eller pension.
Det socialdemokratiska partiet har sagt att det – stegvis och ansvarsfullt – vill ta bort klyftan i inkomstskatt mellan löntagare och pensionärer. Ett första steg togs i statsbudgeten för 2016.
Detsamma – en successiv förändring i takt med vad samhällsekonomin tillåter – borde även gälla beskattningen av sjuka och arbetslösa .
"Endast det bästa är gott nog åt folket", som legendariske socialministern Gustav Möller sa en gång i tiden.
Det går åt rätt håll för Sverige nu. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. De flesta i Sverige har det bra och upplever att reallönerna växer.
Men det finns fortfarande grupper som lever på marginalen och inte fått del av den växande kakan.
Ett socialdemokratiskt parti som är värt namnet får aldrig glömma dem. Även den som drabbas av långvarig sjukdom eller arbetslöshet ska ha ett anständigt liv.
Den S-ledda regeringen har genomdrivit flera positiva reformer – till exempel höjningen av taket i A-kassan, slopandet av "stupstocken" i sjukförsäkringen och satsningarna på fler välfärdsjobb.
Löfven kan med rätta vara stolt över insatserna. Men han får inte blir för nöjd.
Reformarbetet får inte göra halt. Alla ska med. Så enkelt är det.