Det sägs ofta att Sverige har hamnat i ett svårt parlamentariskt läge. Det är sant – men inget läge är någonsin svårare än politikerna väljer att göra det, och efter Kristdemokraternas brott av Decemberöverenskommelsen måste man fråga sig om det verkligen är i valresultatet som problemet ligger.
Rent sakligt är läget lätt att beskriva: De borgerliga partiledningarna har de senaste månaderna pressats från två olika håll – å ena sidan av vikande opinionssiffror, och å andra sidan av en växande intern kritik mot DÖ.
I stället för att stå fast, gav de vika, och jag tror att det var en felbedömning:
De gav de interna kritikerna, som målade upp ett massivt folkligt motstånd mot DÖ, rätt – men den borgerliga väljarflykten hade ingenting med överenskommelsen att göra.
Hur mycket det än svider för en borgerlig politiker att ”släppa fram” socialdemokratisk politik, är det här ingenting som engagerar majoriteten av väljarkåren. Visst kan regeringsfrågan engagera i valrörelser – däremellan förväntar sig de allra flesta helt enkelt att landet ska kunna styras.
Frågar du väljarna, så vanns valet av de rödgröna – att försöka ändra på det är bara politiskt käbbel och spel.
Decemberöverenskommelsen var inte idealisk för någon, men den var ett försök att göra Sverige möjligt att regera; det räcker inte med att kasta bort den, utan att försöka hitta en ny lösning för det.
Det är här det parlamentariska läget kommer in i bilden. Den svenska riksdagen är idag splittrad, och den splittringen är ingen slump. Den speglar en ökad polarisering som har skett bland landets väljare – och den ser inte ut att minska, vare sig 2018 eller 2022.
Att då tala om ett ”parlamentariskt läge”, alldeles som om det hade varit en olycklig slump som drabbat oss, är att blunda för de verkliga problemen: Sverige har blivit ett svårregerat land, och Sverigedemokraternas inträde på scenen har gjort blockpolitiken omöjlig.
Jag skulle allra helst se en socialdemokrati med en majoritetsregering i ryggen, men det ser inte ut att hända. Lika lite kommer borgerligheten att vinna ett tydligt mandat – därför är det dags att sluta drömma.
Det parlamentariska läget kommer inte att försvinna för att vi blundar för det fram till 2018. Det kommer inte Sveriges problem heller. Därför är det dags att göra upp med blockpolitiken en gång för alla, och börja samarbeta – för regeringens, och för hela landets skull.