Sedan maktskiftet 2006 har den borgerliga regeringen använt ungefär 140 miljarder kronor för skattesänkningar.
Vi har fått jobbskatteavdrag 1, 2, 3, 4 och 5. Förmögenhetsskatten har slopats. Bolagsskatten har sänkts. Krogmomsen har minskat.
I statsbudget efter statsbudget har skattesänkningar prioriterats högre än satsningar på sjukvård, äldreomsorg, skolor och infrastruktur. Privat konsumtion har gått före den gemensamma sektorn.
Följderna syns bland annat i sjunkande kunskapsresultat i den svenska skolan. PISA-mätningen, som kom i december, visar att svenska elevers kunskaper utvecklas sämst av 34 jämförda OECD-länder. På punkt efter punkt (matematik, läsning och naturkunskap) har den svenska skolan tappat mark.
Problemen var dessutom kända långt före PISA-rapporten.
Lärarfacken har varnat för utvecklingen under flera års tid. Även Skolverket, SNS och andra svenska forskare har pekat på växande ojämlikhet och sjunkande resultat.
Men höga vederbörande i regeringskansliet har vägrat lyssna på det örat. Skattesänkningspolitiken har varit religion för de borgerliga.
Men nu finns ett litet tecken på ett annat tänkande.
Enligt Dagens Nyheter 11 mars kommer den största satsningen i regeringens vårbudget att bli 2,3 miljarder kronor för att möjliggöra mindre klasser i lågstadiet.
Det är ett steg i rätt riktning och i linje med vad som tidigare föreslagits av oppositionen.
Men 2,3 miljarder kronor är småpotatis jämfört högerregeringens alla skattesänkningar. Enbart skattesänkningarna i statsbudgeten för 2014 var mer än fem gånger så stora!
”Om regeringen inte valt att slösa bort våra pengar på ännu en stor skattesänkning för tio veckor sedan, så hade pengarna räckt även till mellan- och högstadiet”, konstaterar helt riktigt Gustav Fridolin (MP) i en kommentar till de nya skolmiljarderna.
Därför kan vi inte tala om en radikal omläggning av politiken. De 2,3 miljarder kronorna framstår mest som en omvändelse under galgen.
Det känns som ett stycke desperat valfläsk som kastas fram för att försöka lugna kritiska lärare, elever, föräldrar och andra inför höstens riksdagsval.
Den senaste M-stämman visar också vad som står högst på högerns agenda. Stämmoombuden beslutade glatt om nya skattesänkningar med minst 35-40 miljarder kronor de närmaste åren.
Närmast på dagordningen står ett sjätte jobbskatteavdrag, sänkt bolagsskatt, höjd brytpunkt för inkomstskatt, sänkt ägarskatt och slopad värnskatt.
Lägger man till Centerpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas krav handlar det om skattesänkningar på uppemot 100 miljarder kronor!
Därför känns inte högeralliansen som den mest pålitliga kraften när det gäller att satsa på skolan och andra delar av den gemensamma sektorn. Den har andra prioriteringar.
”Skattesänkningarna sitter i deras DNA”, som Stefan Löfven brukar uttrycka saken.
2,3 miljarder kronor är dessutom långtifrån tillräckligt för att lösa problemen i skolan. Lärarförbundets Eva-Lis Sirén välkomnar insatsen men konstaterar att det krävs ännu större grepp.
”Vi måste komma ihåg att vi står inför en lärarkris. Vi behöver 43 000 nya lärare som måste rekryteras till högre utbildning inom två år om vi inte ska få en fullständig lärarkris”, säger hon.
Det är siffror som säger en del.
Det kommer att krävas stora ansträngningar under många år framåt för att höja kvaliteten och vända trenden i den svenska skolan.
”Jan Björklund borde gråta”, som Anna Dahlberg, politisk chefredaktör i liberala Expressen, uttryckte det i en träffsäker kommentar 7 december 2013.