I december 2005 tillbringade SSU:s dåvarande ordförande Anna Sjödin en natt tillsammans med hemlösa i Stockholm.
"Tänk dig att bo på olika platser hela tiden. Att ena natten bo på ett härbärge där olika människor med olika problem söker skydd. Där du somnar och ibland tvingas vakna upp till bråk", berättade hon i en NSD-intervju 6 mars 2006.
"En person jag träffade sa att han valde att sova ute under tre år. Han stod inte ut med bråken på härbärgena. Det kändes märkligt nog tryggare att dra en tidning över sig", fortsatte Sjödin.

Dagen efter natten med de hemlösa träffade Sjödin dåvarande socialtjänstminister Morgan Johansson (S).
"SSU kräver en nollvision mot hemlöshet. Vi accepterar inte att sjukvård och myndigheter frånsäger sig ansvaret och lägger över det på den enskilde eller frivilligorganisationer", sa hon till ministern.

Morgan Johansson tog med sig kravet in i regeringsmaskineriet och budgetarbetet. På några månader förvandlades SSU-kravet till regeringspolitik.
I den rödgröna vårbudgeten 2006 förverkligades förslaget om personliga ombud för hemlösa. Sjödins och SSU:s engagemang gav resultat.

Tyvärr förknippas Anna Sjödin mer med en annan Stockholmsnatt än natten med de hemlösa.
Efter en olycksalig krogkväll 28 januari 2006 åtalades Anna Sjödin på fyra punkter: Våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, egenmäktigt förfarande och förolämpning.
12 oktober 2006 fälldes Sjödin på samtliga åtalspunkter och dömdes till 120 dagsböter à 300 kronor.
Hon blev även skyldig att betala skadestånd om 5 500 kronor till ordningsvakten för sveda och värk.
16 december 2006 lämnade hon posten som SSU-ordförande. I dag jobbar hon som rektor på Vindelns Folkhögskola i Västerbotten.

Sjödin har dock inte givit upp sitt politiska engagemang. Tillsammans med sambon Thomas Hartman har Sjödin nu skrivit boken "Vem bryr sig?" (Hjalmarsson & Högberg). Den visar att hon fortfarande ett hjärta som brinner för hemlösa, långtidssjuka, arbetslösa, ensamma och andra utsatta grupper.

Kapitlet om ensamheten i det svenska samhället är en omskakande läsning. I åldersgruppen 20-30 år säger 60 procent att de känner sig ensamma ofta eller ibland. I åldersgruppen 80-90 år är det nästan hälften.
"Många har ingen att tala med. Ingen att fika med. Ingen att skratta med", skriver Sjödin bland annat.

Valåret 2010 använder partierna massor av energi för att vinna de många väljarna i den breda medelklassen. Men Sjödin väljer ett annat perspektiv.
Hon ger röst åt grupper som inte hörs så ofta i samhällsdebatten, de som aldrig skriver insändare eller besöker partimöten.
I boken möter vi människor som inte blivit sedda, inte blivit trodda, inte fått den hjälp som de behöver.
Det är en svidande vidräkning med högerns idéer om att var och en är sin egen lyckas smed, men även med en socialdemokrati som alltför ofta försvarat brister hos Försäkringskassan, landstingen, arbetsförmedlingen och andra offentliga institutioner.
I dessa avseenden är boken nyttig läsning valåret 2010. Den påminner om skuggsidorna i det svenska välfärdssamhället.

Men mitt intryck av boken störs av att paret Sjödin & Hartman också väljer att "tala ut" om bråket på Crazy Horse 28 januari 2006.
I kapitlet "Anna och rättvisan" ger Thomas Hartman sin version. Han kritiserar vakterna, polisen, massmediedrevet och domstolsväsendet.
"Jag inser att jag tidigare levt i en naiv värld med extremt stor tilltro till stat, polis, rättväsende. Jag har fullkomligt förlorat den respekten", skriver Hartman.

Jag kan förstå frustrationen och besvikelsen. Men jag tror ändå att det bästa Sjödin & Hartman kan göra är att lägga Crazy Horse bakom sig. Bitterhet är sällan klädsamt för unga människor.
Tingsrättsdomen är en realitet, trots sina fel och brister. Nämndemännen Tore Undén (FP), Kurth Kristensson (M) och Eva Ståhl (S) samt den lagfarne domaren Göran Nilsson gick på åklagarens linje. De ansåg att vakternas version av händelseförloppet vägde tyngst.

Crazy Horse blev ett trist slut på Anna Sjödins SSU-karriär, men det betyder inte att hon är förbrukad för all framtid. Hon har alla chanser att komma igen.
Boken "Vem bryr sig" visar att hon har många angelägna budskap. Anna Sjödin är mer än Crazy Horse.