Den 23 maj påbörjade jag min resa till Palestina. Det var en minst sagt omtumlande upplevelse. Men jag kom hem till Norrbotten med en stark övertygelse i hjärtat, Sverige måste höja sin röst i frågan om folkrätten.

Jag har sett stora betongmurar med taggtråd, galler och övervakningstorn. Övervakning och kontroller av palestinier som ska gå till jobbet eller av barn som ska gå till skolan.

Jag har sett fasta såväl som mobila "check points" - avspärrningar - och tungt beväpnade soldater som sköter dem. Där ställer soldaterna mängder av frågor till de palestinier som behöver ta sig över till andra sidan och här frodas djup misstänksamt och rena trakasserier.

Jag har sett hur fredsorganisationer arbetar hårt med att stötta, hjälpa och möjliggöra för exempelvis ambulanser att komma igenom kontrollerna.

Jag har sett frodiga och gröna israeliska bosättningsområden på palestinskt område, samtidigt som fattiga och dammiga bostäder utan vatten är verkligheten för många palestinier.

Mest utsatta är beduinerna som i många fall tvingas betala mer för vattnet än vad det kostar att köpa det på flaska. Israel har makten över vattentillgången och utnyttjar den till max: vattenhål hägnas in med stängsel och taggtråd och övervakas.

De religiösa bosättarna har ersatts av bosättare som främst har ekonomiska motiv för sin flytt. De ser en chans att få ett liv som ger högre inkomster och ett bättre liv för sin familj.

Palestinier trakasseras och leder till att många helt enkelt ger upp och flyttar ur sina bostäder. De har så svåra förhållanden att leva under att de hellre lämnar hus och hem än stannar kvar.

Generation efter generation av unga palestinier tvingas växa upp i den här ogästvänliga miljön. Även unga israeler växer upp med rädsla och osäkerhet. De växer upp utan att nödvändigtvis mötas, på var sin sida av en väg, som inte tycks leda fram till fred.

På min resa såg jag vad som inte kan kallas något annat än apartheid. Var tog respekten för mänskliga rättigheter vägen?

Minnena från min resa kommer att stanna kvar, länge. Arbetet för en tvåstatslösning måste avancera. Sverige måste tydligt stå bakom folkrätten och bistå dem, i huvudsak palestinier, som idag lever under ekonomiskt och humanitärt hemska förhållanden.

Som socialdemokrat förväntar jag mig, att Sverige höjer sin röst och att vi använder oss av vårt medlemskap i EU för att bistå palestinierna i deras kamp för frihet och rättvisa.