Det hade funnits ett sätt att undvika den djupa kris socialdemokratin har gått igenom i höst: En öppen process när den nya partiledaren valdes efter Mona Sahlin. Låt mig förklara varför.

En öppen valprocess innebär, som Miljöpartiet och Centerpartiet har visat, att flera kandidater anmäler sig till uppdraget. Sedan möts de i en öppen debatt för att vinna medlemmarnas och sympatisörernas gunst.

Det gör framför allt att de politiska alternativen blir tydliga. Partiledare har ju stor makt över partiers idémässiga utveckling och dagliga politiska val.

Öppna valprocesser innebär även att den mediala granskningen tidigt kommer igång. Om Håkan Juholt hade kandiderat öppet, mot låt säga Lena Sommestad och Mikael Damberg, hade oklarheterna runt Juholts boende avslöjats av medierna i god tid.

Då hade riksdagens bristfälliga regelverk och Juholts eget moraliska snedsteg drabbat en av flera partiledarkandidater och aldrig behövt resultera i ett medialt drev mot en redan vald partiledare.

Socialdemokraternas medlemmar hade vetat vem de valde till partiledare och sluppit köpa grisen i säcken.

Mycket kan man säga om Håkan Juholt, men någon socialdemokratisk kändis var han inte när han valdes. Varken som politisk tänkare eller person.

Slutna valprocesser, som i praktiken innebär att besluten fattas av en liten krets invigda som fördelar makten mellan varandra, gör naturligtvis att partidemokratin blir lidande. Men även att besluten aldrig förankras på allvar. Människor upplever maktlöshet och känner därför inget ansvar för det partiledarval som till slut, som ren formalia, klubbas av partikongressen.

Bästa sättet att undvika skitsnack och tjuvnyp är att försvara en livlig debatt där alla får komma till tals. När partier har högt i tak slipper människor känna sig tystade och förtryckta. Då uppstår inte samma behov av revansch eller till och med hämnd. En öppen valprocess hade alltså hjälpt till att hålla ihop Socialdemokraterna. Partiet hade kunnat slippa sina djupa skyttegravar.

Nya beslutsformer ses ofta som ett sätt för partier att modernisera sig image utåt. Nutidens väljare attraheras av politiska rörelser som lämnar uråldriga maktstrukturer bakom sig och öppnar sig för världen. Men öppna valprocesser är lika viktiga för att rädda partierna internt.

Människor som inte känner sig sedda och hörda, som upplever att de förhindras att säga sin mening, kommer förr eller senare att göra slut och gå sin väg. Det gäller såväl i kärlek som i politik. I allt som ligger nära människors hjärtan.