Krönika Håkan Juholts avgång har fått många att fundera över vilka politikertyper som överlever i Sverige.

Nu tänker jag inte alls på frågan om hurvida socialdemokratiska politiker granskas hårdare än borgerliga. Det kanske är sant. Men fallet Juholt säger mycket mer än så om det politiska klimatet i Sverige.

När Håkan Juholt framträdde på sin första presskonferens, efter valberedningens offentliggörande av sin kandidat, charmade han hela den samlade journalistkåren. Alla drog en suck av lättnad.

Äntligen en yvig och slagkraftig partiledare med en stor portion humor. Innan han dök upp på scenen hade det politiska samtalet mer präglats av ett politiskt pedanteri i Reinfeldtsk anda.

Skillnaden mellan Reinfeldt och Juholt är inte bara den mellan vänster och höger, utan handlar i minst lika grad om vilket politiskt tilltal de valt. Om Juholt valde den folkliga och slagkraftiga retoriken, ja utan att döma ett tilltal som gränsar till den populistiska, så valde Fredrik Reinfeldt det korrekta och teknokratiska.

Hans retoriska figurer och ständiga upprepningar av vissa favoritord kan vara lätta att håna. Men det är en hållning som gör att man överlever en hårdhänt medial granskning i Sverige.

Jag tyckte att det var oerhört roligt att lyssna på Juholts tal, och ungefär lika långtråkigt att lyssna på Reinfeldts. Men att vara en framgångsrik retoriker är inte något som betalar sig i väljaropinionen.

Det svenska folket verkar värdera pålitlighet och trovärdighet, betydligt högre en slagkraftighet och humor.

Göran Persson var en partiledare som, när han var som bäst, faktiskt kunde förena båda delarna. Men han är nog undantaget som bekräftar regeln.

Det är något som inte bara påverkar de två stora partierna. Vi har ett högerpopulistiskt parti som uppenbart förstått detta. Jimmie Åkesson väljer en framtoning som mycket mer påminner om Reinfeldts än om Juholts.

På samma sätt har vänsterpartiet nu valt en partiledare vars styrka inte främst är retoriken - även om han kan vara en god talare, utan istället är hans brett erkänd kompetens.

Det är nog bara att erkänna: svenska politiker kommer efter Håkan Juholts korta tid som partiledare att bli ännu tråkigare. Inför partiledardebatterna kommer de inte fila på snygga formuleringar och underhållande liknelser. Nej, de kommer sitta i läxförhör och plugga paragrafer och procentsatser.

Ingen kommer nog längre tro att slagkraftig retorik är den mest framgångsrika vägen att vinna stöd av väljarna.