För någon vecka sedan var jag med i Radio Norrbotten angående pensionsåldern. Hela radioprogrammet började med en utblick. Ett par Luleåbor som fick ge sin bild av hur de såg på just pensionsåldern.

Jag tror att bilden som kom fram där precis speglar samhället. Några beskrev att aldrig i livet skulle de arbeta längre än nödvändigt, någon uttryckte att visst kan jag tänka mig arbeta längre än dagens pensionsålder om jag har ett stimulerande arbete och är frisk.

Det som fastnade hos mig var en kvinnas kommentar som handlade om frihet, hon längtade efter att få rå om sin egen tid. Det tror jag många människor känner, oj så skönt att få bestämma själv och inte vara styrd av någon annans klocka.

Det väcker också en annan tanke hos mig, som handlar om hur hårt styrt många delar av arbetsmarknaden är idag. Busschaufförer som inte kan gå på toaletten, människor som jobbar mot klockan i call-centerföretag och undersköterskan som kanske inte ens har möjlighet till flextid.

Arbetsmiljön är en nyckel till ett långt yrkesliv, pensionen hänger ihop med hur långt arbetsliv du haft möjligheten att ha.

Jag anser att diskussionerna om ett flexibelt yrkesliv mest har handlat om hur arbetsgivarna måste få flexiblare villkor, där den största drömmen tycks vara att få bort Lagen om anställningsskydd, LAS.

Löntagarnas möjlighet till flexibilitet är inte en lika "het" fråga som engagerar. Självklart är fackföreningsrörelsen är djupt engagerad i frågan och driver fråga i ständiga förhandlingar, men handen på hjärtat ser ni några stora kampanjer från arbetsgivarhåll som handlar om löntagarnas rätt till flexibilitet när man är på jobbet?

Min egen mamma blev utslagen ur arbetslivet när hon var knappt 55 år, efter ett långt yrkesliv inom handeln med kassatjänst sa armen, nacken och ryggen stopp. Flera diskbråck och utsliten axelled blev hennes livskvitto på ett slitsamt och tungt yrkesliv. Precis när hon fått nya spännande arbetsuppgifter på huvudkontoret blev det total stopp och flera år med försök till rehabilitering startade.

Det gick inte, och nu lever hon med en låg pension och en utsliten kropp.

Klass- och könsperspektiven i pensionsåldersdiskussionen måste tas på allvar. Visst måste vi i dagens upplysta samhälle ändå se att klass och kön fortfarande spelar roll hur din pension och hur långt arbetsliv du kan få ha.

Jag tror visst på ett långt arbetsliv upp i åren, men jag tror mer på ett förebyggande och ansvarstagande arbetsmiljöarbete som möjliggör ett långt yrkesliv.