I mitten av juni gick Socialdemokraterna ut och lovade att alla S-styrda kommuner ska erbjuda alla anställda rätt till en heltidsanställning.

Det är ett skarpt och tydligt besked som ställer höga krav på partiets lokala företrädare. Men det måste vara den självklara ambitionen för ett jämställdhetsinriktat parti.

Rätten till ett heltidsarbete är avgörande för att kvinnor ska kunna vara fria och försörja sig själva, ha möjlighet att bryta sig loss från destruktiva förhållanden och ta lika ansvar för familjeförsörjningen.

Självklart finns de som nöjer sig med deltidsjobb eller befinner sig i livssituationer där det kan vara skönt att bara jobba halvtid. Men de flesta vill ett heltidsjobb med en lön som det går att leva på.

Heltid ska vara en rättighet, deltid bara en möjlighet.

Enligt LO:s undersökningar finns det ungefär 200 000 kvinnor som jobbar mindre än vad de själva vill.

När S gav sitt besked var Moderaterna snabbt ute och hävdade att de också driver på för fler heltidsjobb.

Jaså?

Under den tidigare S-regeringen gjordes en grundlig utredning om rätten till heltid. Utredaren Gudmund Toijer tog fram betänkandet "Stärkt rätt till heltidsanställning" (SOU 2005:105). Men direkt efter regeringsskiftet 2006 hamnade utredningen i papperstuggen på det moderatstyrda arbetsmarknadsdepartementet.

På lokal nivå är bilden densamma. De M-ledda kommunerna är inga pådrivare för fler heltidsjobb.

I Fredrik Reinfeldts hemkommun Täby har hela 27 procent av de anställda inom barnomsorg och skola deltidsanställningar, enligt Aktuellt i Politiken 25 juni.

Så sent som 18 juni avslog dessutom Täbymoderaterna en S-motion med krav på rätt till heltid.

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) har dåligt på fötterna när hon försöker framställa sitt parti som en föregångare i arbetslivspolitiken.