På Aftonbladets ledarsida 24 september berättar Anders Lindberg om den fackliga kampen och sin släkt som arbetade i Nävekvarn i Södermanland för 100 år sedan.

"Jag tänkte mycket på min egen släkts historia när jag i våras besökte Burma och träffade barnarbetare där. Fyra flickor, 16 år gamla, som jobbat i textilindustrin sedan de var 13. De hade just bildat sin första fackförening", skriver Anders Lindberg.

Textilarbetarna i de industriella zonerna runt Rangoon har börjat samma resa som Nävekvarn och Sverige gjorde för 100 år sedan. Det är en kamp som handlar om löner, arbetstider och människovärde.

Vi får emellertid hoppas att utvecklingen går snabbare i Burma än i Sverige.

Jag deltog på samma journalistresa som Lindberg och kan vittna om arbetsförhållanden som är vidriga. Unga flickor exploateras hänsynslöst.

Barnarbetarna i områdena runt Rangoon har en månadslön som motsvarar 500 svenska kronor för fjorton timmars arbetsdag, sex dagar i veckan, i hårt styrda kinesiska och koreanska fabriker.

Varje kväll tvingas de vandra hem från jobbet genom mörka, helt oupplysta, gator i kåkstäderna som ligger bredvid textil- och skofabrikerna. Risken att utsättas för sexuella övergrepp är stor för de unga flickorna.

Det har förvisso skett framsteg i Burma under de senaste åren. Men EU, FN, ILO och andra internationella organisationer får inte lätta på trycket mot regimen.

Arbets- och livsvillkoren är fortfarande långtifrån anständiga.