I tidningen Arbetet läser jag om jämställdhetsbilagan i regeringen statsbudget.

Den visar att det borgerliga vårdnadsbidraget, som införts i 113 av landets 290 kommuner, har förstärkt könsskillnaderna och ojämställdheten i familjelivet.

Undrar vad Folkpartiet egentligen tänker och tycker om det?

I en debattartikel i Dagens Nyheter 3 januari 2006, det vill säga före regeringsskiftet samma år, argumenterade de två folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Carl B Hamilton mot kommunala vårdnadsbidrag.

I sin artikel angav de tre starka argument.

1. Jämställdheten. I sin artikel konstaterade de att vårdnadsbidraget kommer att leda till att fler kvinnor blir hemarbetande och att färre kommer att skaffa sig en yrkesidentitet och sörja för sitt eget uppehälle. "Det krävs ingen Albert Einstein eller Marie Curie för att räkna ut det", skrev Ohlsson & Hamilton.

2. Integrationen. Ohlsson & Hamilton pekade vidare på att klyftan mellan svenskar och invandrare riskerar att växa. "Invandrarkvinnor har ofta en svag ställning på arbetsmarknaden och riskerar genom ett vårdnadsbidrag att ytterligare stängas in i hemmet", skrev folkpartiduon.

3. Arbetslinjen. "Vårdnadsbidraget står i bjärt kontrast till en politik som vill motverka passivitet och bidragsberoende", påpekade Ohlsson & Hamilton.

Men efter valet 2006 medverkade till Ohlsson & Hamilton ändå till en regering som införde möjligheten till kommunala vårdnadsbidrag.

I jämställdhetsbilagan till årets statsbudget kan vi nu läsa om konsekvenserna av denna politik.

Jämställdheten har försvagats, precis som Ohlsson & Hamilton befarade 3 januari 2006.

Frågan är vilka slutsatser FP drar av det? Tänker det fortsätta att bidra till en regeringspolitik som förstärker klyftorna mellan män och kvinnor?

Har FP lagt sina gamla jämställdhetsambitioner på hyllan?

Finns det inte längre några kämpande socialliberaler kvar i FP?