"2 av 3 arbetslösa svenskar får inga pengar från a-kassan", upplyser Dagens Nyheter i en stor och dramatisk förstasidesrubrik 22 februari.

Siffrorna är egentligen inte nya. A-kassornas samorganisation (SO), facket och enskilda forskare har länge varnat för urholkningen av arbetslöshetsförsäkringen.

Men det är bra att även Dagens Nyheter och andra stora massmedier börjar vakna och inser att försämringarna i a-kassan har gått för långt.

Larmrapporterna är många.

Sverige har en av västvärldens sämsta a-kassor, enligt en studie av ersättningen i 26 0ECD-länder. Forskaren Karl-Oskar Lindgren vid Uppsala universitet tog fram rapporten 2010.

I rapporten "Åtta myter om a-kassan" (TCO 2009) kan vi läsa att jämförbara länder som Finland, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Norge har klart bättre a-kassa än Sverige.

Det borde leda till eftertanke hos alla dem som snackar om att Sverige har generösa trygghetssystem jämfört med andra EU- och OECD-länder. Det är inte längre så.

Regelförändringarna 2007 har slagit hårt. Akademiker, tjänstemän och arbetare, som förlorar sina jobb, får en allt tuffare tillvaro.

Arbetslöshetsförsäkringen ger inte längre den trygghet som den gav förr.

Det är i sin tur allvarligt för hela samhällsekonomin. En schysst arbetslöshetsförsäkring underlättar strukturförändringar, omställning och produktivitet.

Trygga människor behöver inte känna samma oro inför förändringens vindar.

En robust a-kassa - i kombination med utbildningssatsningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder - kan ge trygghet i väntan på de nya jobben.

Därför borde arbetslöshetsförsäkringen vara en självklar del av det moderna arbetslivet. Strukturomvandlingen i näringslivet pågår ju ständigt.

Ny teknik, ny arbetsorganisation, nya processer och nya idéer gör att arbetsmarknaden förändras varje dag. Gamla jobb försvinner. Nya jobb tillkommer.

Det innebär att de flesta löper risk att bli arbetslös någon gång och att arbetslöshetsförsäkringen fyller en viktig funktion för både arbetare, tjänstemän och akademiker.

Faktum är till och med tjänstemän löper större risk än arbetare att drabbas av arbetslöshet!

I rapporten "Kompetent, lojal och otrygg - Medelklassen i den globala ekonomin", som kom för några år sedan, vände TCO upp och ned på en del gamla sanningar.

I likhet med många andra konstaterar TCO att den internationella konkurrensen skärps.

Kinas, Indiens och Rysslands frammarsch i världsekonomin innebär att dubbelt så många löntagare konkurrerar om arbetstillfällena.

Det leder till mer av förändring och strukturomvandling. Jobben riskerar att bli kortare och osäkrare.

Men - vilket är den mest tankeväckande slutsatsen i TCO-rapporten - det är förändringar som inte främst drabbar arbetarklassen.

"Det är högutbildade och välbetalda som löper störst risk att bli arbetslösa och drabbas ekonomiskt", påpekar TCO-utredarna.

I rapporten presenterar de ett antal intressanta siffror:

 Mer än var tredje hög tjänsteman har under 2004-2005 personligen upplevt sin anställningstrygghet hotad vid personalneddragningar under det senaste året. För arbetare är motsvarande siffra 26 procent.

För privatanställda tjänstemän i Stockholm är samma siffra så hög som 38 procent.

Sedan år 2000 har ungefär hälften av tjänstemännen arbetat på arbetsplatser som genomgått en omorganisation jämfört med var tredje arbetare.

 De tjänstemän som förlorar sina jobb drabbas av en kraftig standardförsämring.

Nästan var fjärde tjänsteman har egen arbetslöshetserfarenhet de senaste fem åren.

 Var femte svensk har varit arbetslös någon gång under de senaste fem åren.

Därför är det inte bara medlemmarna i Hotell- och restaurangfacket, Handels , Kommunal eller IF Metall som ska vara bekymrade.

Det är lika viktigt för tjänstemän och akademiker att det finns en vettig arbetslöshetsförsäkring.