Såväl i Malmberget i Gällivare kommun som i Kiruna expanderar statliga LKAB:s gruvor, vilket gör att bostäder, vägar och annan infrastruktur måste rivas och byggas upp igen på nya platser.

Samhället Malmberget måste rivas för att LKAB:s gruvdrift ska kunna fortsätta i järnmalmsgruvan där. Det innebär att bolaget måste ersätta kommunen för äldreboende, skolor med mera. LKAB och Gällivare kommun har nu förlikats efter en flera månader lång konflikt om ersättningsnivån. Bolaget och LKAB var till att börja med oense om ungefär en miljard kronor.

Om LKAB inte fick igenom sin syn på ersättningsnivån, skulle bolaget kunna komma att lägga ned gruvan. Det skulle ha inneburit stora negativa konsekvenser för flera tusen människor som direkt eller indirekt är beroende av gruvan för sin försörjning. Samtidigt kan det vara svårt för Gällivare kommun att dra på sig en stor skuld.

Kiruna kommun vill se en lösning på finansieringen av omdragningen av E10 från staten. Vägen måste dras om på grund av markdeformationer från gruvan i Kiruna, men utan pengar går det inte.

Ovanstående problem visar att lagstiftningen inte är utformad för att gruvor expanderar och bostäder, kommunala inrättningar, vägar med mera därför behöver rivas och nyuppföras. Departementspromemorian (Ds 2016:16) om expropriationsersättning löser vissa problem, men mycket kvarstår olöst.

För att få rivning och flytt av samhällen att fungera, måste alla delar i lagstiftningen samspela och fungera på ett smidigt sätt oavsett konjunkturläge samt oberoende av om gruvbolaget är privat eller statligt ägt. I annat fall kan det uppstå problem med produktionen i gruvan, rivning och nyproduktion av bostäder. Likaså för människors allmänna välbefinnande, när de inte vet vid vilken tidpunkt de ska flytta och osäkerheten tär på deras välbefinnande. Faran är även att det privata näringslivet i övrigt investerar på annat håll, där risknivån och osäkerheten är lägre.

Under de närmaste decennierna kommer fler samhällsrivningar att ske på grund av gruvors expansion. För att kunna göra detta på ett smidigare sätt, föreslår Villaägarnas Riksförbund en statlig utredning utifrån följande utgångspunkter:

• Tidsgräns för besked till dem som måste flytta.

• Möjlighet att som i Tyskland flytta samhällen som helhetslösningar.

• Ingen kapitalvinstbeskattning av dem som tvingas lämna sina bostäder.

• Enhetliga skyddsavstånd mellan bostäder och gruvor samt miljökvalitetsnormer för damning och vibrationer från gruvverksamhet måste fastställas så att boende inte hamnar i en miljömässigt oacceptabel situation, när en gruvverksamhet närmar sig ett samhälle.

• Tidsgränser för när kommunen ska få besked för att kunna upprätta detaljplaner etcetera måste fastställas.

• Statligt bidrag till kommunen för att kunna finansiera den extra arbetsbelastning som en samhällsflytt innebär i form av planläggning, flytt av kommunala verksamheter, vägar med mera.

• Efterbehandlingskostnader av färdigutvunna gruvor får inte belasta samhällsekonomin.