Gröna kvinnor ser hur den ­feministiska fernissan krackelerar i regeringen. Det ställs högre kompetenskrav på kvinnor som vill ha inflytande än på män, har genusforskning påvisat.

Detta drabbar nuäven Åsa Romson. Romson anses inte kunna kommunicera politik, hon talar för fort, ­använder svåra ord och ger för ­breda bilder samt har svårt att komma till sak, säger hennes belackare. Det vill säga hon är ivrig att berätta det hon kan, lyfter fram helheten och ställer krav på att den som lyssnar ska kunna ämnesområdet. Nu är det inte så, miljökompetens är fortfarande en bristvara.

Åsa är sakkunnig och resultat­inriktad, hon borde ha haft en stab kring sig som hjälpt henne med kommunikationen.

Gustav Fridolin har de senaste veckorna virrat in sig i obegripligheter där han säger sig inte förstå att kvinnor inte gillar att män behandlar kvinnor och män olika. Samtidigt som han menar att alla ska behandlas lika.

Båda språkrören har i olika sammanhang inte stått upp för regeringens politik. Det rimliga är då att lämna regeringssamarbetet, men det har de tydligt deklarerat att de inte vill, för då blir allt sämre, oklart vad.

Om Miljöpartiets kongress väljer att byta språkrör bör de byta båda, vilket blir möjligt om Gustav Fridolin träder tillbaka, allt annat är gammeldags och unket, det borde Gustav själv förstå. Om inte måste partiet sluta att säga att de härstammar från kvinnorörelsen utan inse att de är precis lika patriarkala som alla andra partier i sina sätt att prioritera och agera.