Det var engelska riskkapitalister som började bygga Malmbanan och ville exploatera Malmfälten. 1888 stod järnvägen från Luleå till Malmberget klar.
Samma år gick de första malmleveranserna från hamnen i Luleå till England.
Men redan året därpå gick engelsmännen i konkurs. Kostnaderna för järnvägsbygget blev för betungande.
Det kan vara värt att påminna om denna historia, när det nu står klart att gruvbolaget Northland går i konkurs.
LKAB var inte heller en guldkalv från starten. Hela 1890-talet var det stökigt.
1891 bildades AB Gellivare Malmfält av grosshandlaren Gustaf Emil Broms och överste Carl Otto Bergman.
De tog över aktiemajoriteten i det då privatägda LKAB 1893. Men även Broms och Bergmans bolag gick i konkurs år 1900.
Turbulensen ledde så småningom till att LKAB blev statligt.
Hälften av LKAB förstatligades av Arvid Lindmans högerregering 1907. Resten blev statligt 1957 under Tage Erlanders och Socialdemokraternas styre.
I dag känner vi detta LKAB som en jättesuccé. Men det tog alltså decennier innan LKAB blev vad det är idag.
Med andra ord: Det går att komma igen även efter konkurser och ekonomiskt kaos.
Men det finns inga garantier. Northlands konkurs innebär framför allt en stor osäkerhet. Den kan även leda till att mindre seriösa intressen monterar ned och säljer ut anrikningsverket och allting annat i Kaunisvaara.
Då blir det tufft att komma igen och bygga upp verksamheten på nytt.
Vi kan bara hålla tummarna att det nu finns seriösa intressen som ser möjligheten att utveckla gruvan i Kaunisvaara efter konkursen och i ett läge med andra järnmalmspriser.