Tydlig uppdelning i tre samhällsklasser

"Om vi inte får fart på sysselsättningen är risken att det finländska samhället splittras i tre klasser", säger chefen för Löntagarnas forskningsinstitut, Jaakko Kiander. Klassklyftorna är nu tillbaks på den rekordstora 60-talsnivån ingen i Finland.
Vi kan stoppa de växande inkomstklyftorna om det finns tillräcklig politisk vilja, anser han.
"Den bästa metoden är att folk har arbete. Om vi inte får fart på sysselsättningen och samtidigt låter inkomstskillnaderna öka får vi ett samhälle med en välbärgad klass, en medelklass och en utslagen klass, som inte får tillträde till arbetsmarknaden, säger Kiander.

Enligt Kiander hade arbetslösheten i Finland varit en svår fråga oberoende av vem som suttit i regeringen. Men nog hade arbetslösheten varit lite lägre om den borgerliga regeringen vågat och velat föra en mera offensiv, sysselsättningsskapande politik. Nu har man tövat och tvekat för mycket men gjort för lite.
Men sant är att Finland haft och har större problem med arbetslösheten än andra nordiska länder, möjligen nu rekordkrisande Island undantaget.
"I Finland har arbetslösheten i själva verket alltid utgjort ett kroniskt problem i motsats till situationen i de övriga nordiska länderna", säger Jaakko Kiander..

En orsak är en konfliktfylld inrikespolitik. En annan orsak är, enligt Kiander, att den finländska socialdemokratin inte varit (vågar vara?) lika ambitiös som de starka socialdemokratierna i övriga nordiska länder.
"Man har lyckats undgå fattigdom och arbetslöshet i Norge och rätt väl klarat problemen också i Danmark."
"I Danmark har man lyckats hålla människorna i arbete. På så vis undviker man många problem. Sysselsättning och verkliga arbetsplatser är centrala då man vill bekämpa fattigdom."

Kiander tror att den finländska ekonomin reser sig ur den ekonomiska krisen snabbare än vad som kommer att märkas i det finländska samhället i stort. Risken för utslagning är med andra ord även fortsättningsvis stor trots att de ekonomiska hjulen börjar rulla igen."
"I socialt hänseende är utvecklingen dystrare än ur ekonomiskt hänseende", säger Kiander.
"Nu är vi tillbaka i en liknande situation som då vi började bygga upp välfärdssamhället. Samma sak har hänt i många andra europeiska länder."

Om en ny finländsk regering efter nästa riksdagsval våren 2011 förmår ändra på detta återstår att se.
Den just nu rätt luggslitna borgerliga regeringen förmår i stort sett bara hjälpligt administrera landet för den närmaste framtiden. Och det är allt annat än ett muntert perspektiv för det finska folket i gemen.
 

Ledare