Karl Fabricius var en av de talangfullaste spelarna som Luleå Hockey fick fram runt millennieskiftet. Som 23-årig assisterande lagkapten gjorde han 22 poäng (11+11) för laget i sin hemstad under säsongen 2005/2006. Han debuterade i Tre Kronor och lämnade Luleå för Frölunda, som förlorat SM-finalen mot Färjestad året innan.

Under det andra året i Frölunda blev Fabricius bofast i Tre Kronor. Han gjorde poäng i varannan match den säsongen - oavsett omgivning eller motstånd. Han spelade VM.

Livet lekte.

Så, efter toppsäsongen: Fiasko. Fabricius lämnade Göteborg efter åtta pinnar på 48 matcher. Hem till Luleå för att slicka såren. Under Roger Rönnbergs ledning: Ny succé. Säsongen efter, Jonas Rönnqvists första: Halverad poängskörd och -9 i statistiken.

- Jag satte mycket press på mig själv, det låste sig lite grann. Eller väldigt mycket, kanske, säger Fabricius.

Du är inte den förste spelaren som skapar sina egna barriärer efter att ha flyttat hem.

- Det är alltid en trygghet att komma hem. Men visst, det kan bli jobbigt - men var är det inte pressande att vara hockeyspelare? Herregud, i fjol gick jag ju omkring och trodde att jag skulle få sparken hela tiden. Det är därför det var så irriterande.

Försvann över en natt
Efter två säsonger i Luleå var det över. Rönnqvist och sportchefen Lars "Osten" Bergström rensade friskt bland mellanskiktet i spelartruppen. Fabricius ansågs vara för dyr i förhållande till sin produktion, samma sak med Mats Lavander. Samtidigt slutade Anders Burström. Spelarna som kanske är viktigare i omklädningsrummet än på isen, de som visste hur man med ett par ord tar bort pressen från medspelarnas axlar, försvann över en natt.

Det märktes säsongen efter, när det var dags för SM-kvartsfinal.

Men medan seriesegrande Luleå åkte ut med 4-1 i matcher mot tabellsjuan AIK var Karl Fabricius på en helt annan plats.

- Jag fick perspektiv, spelade en annan hockey och levde ett annat liv. Det var nyttigt - och kul. Jag har aldrig tyckt att det var roligare med hockeyn och den känslan har följt med till den här säsongen.

I slovakiska Lev Poprad, nykomling i ryska ligan KHL, lärde sig Fabricius en gång för alla att hantera pressen.

- Till slut kommer man till en punkt där man inte kan bry sig längre. Fan, funkar det inte så dyker det väl upp nya möjligheter. Jag har ändrat inställning och det skulle jag väl ha gjort tidigare. Men det är lätt att vara efterklok. Jag tror att man måste ha varit med om det för att klara av att ställa om.

"Har tränat sjukt mycket"
Ibland krävs det att man landar på botten för att kunna ta sig upp igen. Att åka på ett provspel kan uppfattas som förnedrande för en etablerad elitseriespelare men det går åt båda håll.

- De hade ingen aning om vem jag var, nej. Men de hade inga förutfattade meningar om mig heller, ingen klar bild av var och hur jag skulle spela. Det var en tuff situation, att komma in som sista forward och arbeta sig uppåt, men jag hittade en glädje i att jag klarade det.

I Poprad lärde sig Fabricius sig också något viktigt om sin egen kropp.

- Jag har tränat sjukt mycket sista året, det är en nyckel. Jag känner mig bra, jag känner att jag har bättre ork på isen. Vi tränade som tokar i fjol, det blev en livsstil.

Framför allt tränade han annorlunda. Fabricius ställde om sin träning vid sidan av isen redan under sommaren 2011. Han fortsatte med sin nya inriktning i Poprad och i Luleå Hockeys nye fystränare Petter Pettersson har han fått en bekräftelse på att han tänkt rätt.

- Förr tränade vi styrketräning. Då lyfte vi vikter. Vi var ute och sprang. Då sprang vi. Nu är det en kombination, det är cirkelträning och muskelkondition. Rent viktmässigt är jag nog svagare än på väldigt länge. Däremot orkar jag mycket mer. Jag tränar annorlunda nu och lägger ner oerhört mycket tid på det. De senaste två somrarna har jag kört själv och gjort mina egna program, säger Fabricius.

Efter säsongen i Slovakien, efter alla lärdomarna, kände sig Fabricius ganska väl rustad inför nästa år. Han hade gjort klart med en ny klubb, han hade till och med packat väskorna - då ringde Lars "Osten" Bergström och sa att det fanns en plats till honom i Luleå.

Om han ville ha den.

Han pratade med tränarteamet och tog ett snabbt beslut. Nu ser han ut att trivas bättre än någonsin tillsammans med de två teknikerna Kim Hirschovits och Linus Klasen.

- Jag tycker att min spelstil passar med killar som är bra på att hålla i pucken. Jag är bra på att jobba fast puckar i anfallszon, göra skitjobbet - men jag kan ändå komplettera dem i spelet med puck. Jag är ju inte den drivande offensiva spelaren men nog kan jag lägga tillbaka en puck om jag får den.

Det är också uppenbart att det finns en annan förståelse för Fabricius mindre uppenbara egenskaper från tränarstaben.

Vill spela bra - i Luleå Hockey
I en NSD-intervju efter AIK-debaclet erkände Jonas Rönnqvist att det hade sina avigsidor att låta Fabricius, Lavander och Burström lämna laget samtidigt. Även om han aldrig tog ordet "ångra" i sin mun var det uppenbart att Luleåtränaren lärt sig något.

Han är inte ensam om det.

- Jag har spelat med frustration och dåligt självförtroende. Jag har känt att jag inte fått ut det jag borde klara, säger Fabricius.

När började det?

- Sista året i Luleå, egentligen. Jag visste att jag kunde spela bra men inget lyckades. Jag jobbade otroligt hårt - men fel. Jag åkte på puckar som jag inte hade en chans på, jag backcheckade, det syntes aldrig och jag fick aldrig ut något av det. Jag blev helt slut - och frustrerad. Sen försökte jag gå in och köra offensivt, puckarna studsade fel - och frustrationen växte.

Med det i åtanke: Var du rädd för att komma tillbaka?

- Det var ingen självklarhet, det fanns inga garantier att något skulle bli annorlunda. Men det kändes tråkigt att lämna som jag gjorde sist. Jag vill spela bra för Luleå Hockey, det gjorde jag inte då.