Han fick inte vara kvar i LF Basket och hamnade därför i 08 Stockholm. Men efter ett år i huvudstaden är Johan Åkesson återigen tillbaka där han vill vara.

I Luleå.

Nu är han glad igen. Glad - och lite äldre.

- Medelåldern i laget är lägre nu än när jag var här sist. Plus att jag är äldre. När jag kom upp i ligan så var de gamla i lagen i den åldern som jag är nu och då tyckte jag ju att de var svingamla, säger 28-årige Johan Åkesson.

Landslagscentern dricker lite av sin islatte och berättar sedan om äran att vara lagkapten.

- Jag räknade inte med att bli lagkapten, men jag förstod jag var en av kandidaterna. Det är en jättestor ära, inte minst med tanke på de pojkarna som har varit lagkaptener här innan. John (Rosendahl) och Håkan (Larsson) och dem... Det är stora skor att klampa runt i.

När förstod du att du skulle få komma tillbaka?

- Det förstod jag i november förra året. Charles (Barton, LF Baskets coach) pratade med mig när vi var här uppe och jag hade gjort en bra match. Han gav mig tecken på att jag var en intressant spelare. Sedan dess har det varit en del av målet att få komma tillbaka och visa att jag hör hemma i LF.

"Man slår ofta i dörrkarmarna"
Att han trivs här är alltså klart. Men är Johan Åkesson en bättre spelare i dag - än när klubbledningen valde att rata honom för drygt ett år sedan?

- Jag är absolut en bättre spelare. Under ledning av Arild Beck som är en gammal storspelare så hade vi insidekillar extraträning i 08. Vi hade två individuella pass i veckan, det var jag och "Jocke" Blom mot varandra. Det var så jobbigt att jag höll på att dö. Det har utvecklat mig. Sen fick jag lära mig att spela i en stor roll där jag var tvungen att prestera. Det fanns ingen annan som kunde kliva fram och göra det, om inte jag kom till jobbet varje dag.

Arild Beck såg också precis det som förre Plannja-stjärnan John Rosendahl uppmärksammade för länge sen. Johan Åkesson sköt ofta med bollen i ansiktshöjd. Tack vare Becks träning började Åkesson istället att skjuta med armen uppsträckt.

- Att en kille på 2.10 inte använder sin längd är bara dumt. Det är som att ha en jättebra dator och bara använda halva.

Använda sin hela längd, ja... Johan Åkesson är alltså 210 centimeter lång.

Hur är det egentligen att vara så mycket längre än gemene man? När Åkesson får den frågan, så berättar han om en händelse från i somras.

- Jag skulle hälsa på Johan Jeansson, som också spelar i landslaget. Jag skulle gå igenom en grind, men missade ett järnrör. Jag slog i huvudet och fick ett stort sår. Det blödde rätt rejält. Det är väl en av grejerna med att vara lång, man slår ofta i dörrkarmarna.

Har svårt att köpa jeans
Hur ofta?

- Det vill du inte veta... Det är därför jag börjar bli tunnhårig. Det är vi är så dumma med vi stora personer, säger Åkesson och skrattar.

- Men det som är svårt är att köpa jeans och köpa bilar, fortsätter han.

Hur gör du då?

- Får jag berätta en gammal anekdot?

Gärna.

- En dag när lillebror också började bli runt två meter så skulle vi köpa en ny bil. Det var vi tre stycken tvåmeterspersoner och mamma som är 1.75. Sen skulle vi in alla fyra i bilen... Det är där problemet ligger. Vi provade nästan varenda bil i hela Skåne, kändes det som. Jag sitter helt okej i alla bilar, men det måste ju få plats någon bakom mig också.

Lagkamraterna lämnade - i förtid
Jeans då?

- Om folk klagar på att de aldrig hittar kläder så brukar jag säga åt dem att följa med mig ut och leta. När jag går in i affärer så frågar jag om de har några som passar mig. De går runt och letar lite, sen slår de på datorn och så hittar de två par gubbjeans. Till slut tröttnar jag och går därifrån. Skjortor skräddarsyr jag alltid också.

Låt oss prata basket igen. Kan du inte berätta om när du var med i arabiska mästerskapen?

- Det var så mycket kul med det, var ska jag börja? Det här var nån gång runt 2005 eller så. Daniel Dajic, som jag spelade med i 08, ringde till mig. Han hade hört från Ali Ghanim, då i Akropol, att ett lag i Irak behövde två importer. Det var Duhoq som behövde spelare. Ali ville att jag och Daniel skulle följa med. Vi skulle få ett gäng dollar också, och...

...ett gäng dollar?

- Ja, det var bra betalt. Vi skulle vara borta i tre veckor. Först en veckas träningsläger i Jordanien, sedan skulle vi spela mästerskapet i två veckor. Vi flög först till Jordanien och sen visste vi att skulle spela i Casablanca i Marocka och att det var en bussresa på en halvtimme dit. När vi åkt i en och en halv timme gick jag fram i bussen och frågade varför vi åkt så långe. Då fick vi höra att de flyttat till turneringen till Rabat... Det var var så mycket... Vi blev magsjuka i Jordanien, Dajic fick en spruta så blev helt hyperaktiv och laget bara försvann också.

Va? Försvann laget?

- Vi skulle spela mot Sporting Reab från Libanon. Det är ett väldigt bra basketlag och jag tyckte det var coolt att få möta dem. Vi skulle spela klockan två på eftermiddagen och vi tänkte äta frukost vid 10, det var lagom innan matchen och så där. När vi gick upp vid nio så hörde vi ett jäkla liv i korridoren. Vi kollade ut och ser att våra lagkamrater drar på sina väskor. När vi frågade vad de gjorde sa de att de skulle åka hem. "Men matchen då, frågade vi?". "Den ställer vi in, om vi åker nu så kommer vi istället för att behöva vänta här i fyra dagar", sa de och drog iväg.

"Yoga var kanske inte riktigt min grej"
Johan Åkesson och Daniel Dajic fick den gången hjälp av det irakiska basketförbundets ordförande att boka en ny flygresa hem till Sverige.

Förresten, jag vet att du har testat på yoga nu i sommar. Kan du inte berätta om det?

- Jag körde 3-4 gånger i sommar, det var en sommarklass nere i Ängelholm. Det var synd att det var en sommarkurs, för det blev inget mer med det sen.

Hur var det att köra yoga?

- Det var kanske inte riktigt var min grej, men jag tror på att prova nya saker. Jag gillar att ta nya grepp, för att försöka bli bättre.

Tror du att yoga skulle göra dig bättre?

- Jag fick prova det så lite, så det gav inget utslag. Men vad jag har hört så ska det var bra för leder och muskler, jag skulle gärna prova det en längre tid. 

Du är lagkapten, du får tvinga igenom att ni ska börjar köra det.

- (Skratt) Ja, det kanske går att köra på något gym här i stan.

Vem skulle vara sämst i laget på yoga?

- Usch, det skulle vara jag. Nej, förresten, Christopher Ryan skulle vara sämst. Han är riktigt stel, alltså. Han är stelast i laget.