Träningsmatch, den sista innan serien börjar, mot allsvenska topplaget Kungälv. Sofie Svarrer Hansen räddar ett kantavslut, Lisa Hansson springer på kontringen, får bollen på offensiv planhalva – och tvärstannar.

Tränaren Per Johansson nickar eftertänksamt, nöjt, när Hansson väntar in lagkamraterna och tar sin plats på vänstersex.

Något har hänt i Boden.

Artikelbild

| Injektion. Per Johanssons intåg i Boden Handboll verkar ha gett effekt. Både Lisa Hansson och Hanna Vågstedt hyllar sin nye tränare.

– Vi håller på att lära oss i vilken fart vi egentligen ska kontra. Vi har jobbat jätte-jättehårt med strukturen, med saker som måste förändras här, om det ska kunna flyga iväg. Jag är nöjd med vad vi åstadkommit där, säger Per Johansson.

Varför just den delen?

– Därför att det behövts. Disciplinen har ju varit vedervärdig här. Inte för att spelarna inte tränat, inte kämpat eller inte gjort allt de kan – men de spelmässiga kopplen har varit alldeles för långa. Det handlar om att pränta in vad man får göra och när man får göra det.

Har det varit svårt?
Artikelbild

| Utveckling. För att ta nästa steg måste Boden förändras, enligt Per Johansson. NSDs Pelle Johansson har sett många försöka – men väldigt få lyckas.

– Jag tror att processen ibland varit frustrerande, både för spelarna och mig. Men jag tror samtidigt att vi allihop tror på idén och ser att det faktiskt går att spela rolig handboll innanför de här ramarna.

Det går, i praktiken, att bevisa precis vad som helst med statistik. Kolla bara här: I fjol släppte Boden in i snitt 29 mål per match. Men sedan Mats Kardell fick sparken och ”Kecke” Harlin tog över sänktes den siffran till 27,5 mål. Och efter de två första matcherna med ny tränare, då man logiskt kan anta att ”Keckes” idéer med färre bortkastade bollar och enkla misstag började få genomslag i spelet, var snittet nere på 25 insläppta mål per match. I år pratar tränaren – en av Sveriges bästa – om att spela ännu mer strukturerat, bjuda på ännu färre misstag.

Artikelbild

| Räddningen. Efter en monumental säsongsavslutning klarade sig Boden kvar i SHE via kval.

Boden kommer ju att bli monstruöst mycket bättre i år!

Ja?

Artikelbild

| Bättre stöd. Målsprutorna Mariana Lopes och Emmy Nordmark ska få bättre uppbackning offensivt i år.

Nej. Inte nödvändigtvis. För laget snittade ändå bara 24 mål framåt i fjol.

Genrepet mot Kungälv säger inte så mycket, gästerna var sämre, det ska de vara trots storsegern mot Bodens premiärmotståndare Heid under försäsongen. Mer intressant är att Boden krossat Skara och vunnit en tajt match mot fjolårets tabellfemma Irsta. I fjol vann Boden sju matcher – och historiskt sett krävs inte särskilt många fler segrar för att ta en slutspelsplats. I morgon är det SHE-premiär och frågan är faktiskt inte om laget kommer att vara bättre i år.

Frågan är hur mycket bättre.

Det kan inte ens Per Johansson svara på.

– Jag vet inte. Men vi börjar forma en idé, i alla fall. Vi tar kliv varje gång vi träffas, även om vi fortfarande har svaga perioder. Vi har fått in de nya tjejerna i laget, de är rejäla, välväxta – vi har mer muskler. Vår trupp är mycket bättre, vi har mer eldkraft bakifrån. Då blir det lättare för till exempel Mariana Lopes, hon behöver inte skjuta lika många skott, hon kan ha högre kvalité i det hon gör när hon avlastas. Samma sak gäller alla våra niometersspelare.

Om Johansson får försvaret att fungera som det ska borde det finnas tillräckligt stor artillerikraft i det här laget för att höja produktionen markant. Men räcker den allegoriska filten till både bröstkorg och fossing? Kan de potentiella niometersmonstren Laurine Daquin, Paulina Masna, Emmy Nordmark, Carin Bergdahl och Mariana Lopes göra fler mål framåt samtidigt som de spelar bättre försvar, smartare anfallsspel? Går det att förvandla sprudlande galningar som byggt sitt anfallsspel på inspiration, glädje och fart till strukturerade handbollsmaskiner?

Fler tränare än Per Johansson har försökt styra upp Boden Handboll. De flesta har misslyckats – kapitalt.

– Jag vill ta bort vilda västern-spelet, det blir som bingo. Jag vill inte spela bingo för det är inte så ofta man får bingo. Det är betydligt mer givande att jaga de små vinsterna, i duellerna, under varje match. Jag tror att det är vad det här laget behöver, säger Johansson.

I teorin är det naturligtvis rimligt att anta att Johansson är tränaren som ska klara av uppgiften – om den tränaren över huvud taget existerar. Men teoretiska diskussioner om idrott tenderar att bli meningslösa så fort säsongens första boll studsat fel.

I teorin är Boden bättre än någonsin.

Nu gäller det bara att visa det i praktiken också.